Aftonbladet – 27 september 1871, sida 2

lemnar förr än värnepligtsåldern redan är till-ock idalupen. Vill man af den allmänna värnepligten bin ;ra allt hvad deraf till landeis försvar kan blifva rus och derpå måste ju alla bemödanden numera jbåt ktag — är det således nödigt att här armärkta att rhållanden åtminstone för någon del af trupper sär dras, så att denna kan genom en tidigare af-loci ing från tjensten blifva ett stöd för den allmänna lag irnepligten under alla de olika former, hvari den rin mma uppträder. kai Till förestående skäl för sitt afstyrkande anser I g utskottet ytterligare böra anföra, att då utlit kottet icke anser indelta armån tiliräcklig för lanllig ets försvar och icke heller anser den lämplig såImö om befälsstam för en armå, bestående af värnellig ligtige, det är af högsta vigt att den indelta arme sn upphäfves, på det en bättre och lämpligare jos: efälsstam må kunna bildas utur de värnepligtigez iler sd mot den ersättniog af statsverket, som kan pli lifva behöflig. be På grund af de åsigter angående nödvändighenic en afindelningsverketsupphäfvande, som här ofvan I ge lifvit uttalade, har utskottet icke heller ansett mi ig böra ingå i någon detaljerad pröfning af de indringar, som K. M:ts nådiga förslag afser. oc Till slut vill utskottet äfven hafva erinrat, attslc et svårligen kan hysa förtroende till! lämpligheten up f de förslag, som uti K. M:ts nåd. proposition lig lifvit framlagda, alldenstund de uti flera vigtigalde jelar stå i strid med hvad chefen för landtför-en varadepartementet uti sina till föregående riksdadr ar aflemnade förslag framhållit såsom både stats!be ättsligt, nyttigt och nödvändigt. sk På grund af hvad bär ofvan blifvit anfördt, får itskottet derför föreslå: be 1:0) att riksdagen må afslå det af K.lm M:t framlagda förslag till förordnivg an-hs gående förändrade bestämmelser i frågam om roteoch rusthållsinrättningen vid lsv landtförsvaret. ti I afseende äter på K M:ts nåd. förslag till lag) ti wngående den allmänna värnepligten, har K. M:t lo ställt detsamma uti det sammanhang med förslaget ti ill förordning angående förändrade bestämmelser d fråga om roteoch rusthållsinrättningen vid landtförsvaret, att det senare måste anses förfallet, så lm ramt icke det förra antages, hvilket dock ickeld kan utgöra hinder för antagandet af det förra förfr slaget, äfven om det senare afslåg, Utskottet har al icke heller funnit skäl att tillstyrka det frågan om lvi antagande af förslaget till lag angående den allmänna l ä; värnepligten skulle förfalla derför, att utskottet afstyrkt att ordna roteoch rusthållsinrättningen f på det af K. M:t föreslagna sätt. Vid sådant för-a hållande och då förslagt till lag angående den lt; allmänna värnepligten blifvit af K. M:t till innelg varande riksdag öfverlemnadt sådant det af siet-)t förflutna lagtima riksdags särskilda utskott affat-(tf tades samt af Första kammaren oförändradt och in af Andra kammaren i de allra flesta och vigtigaste is delar antogs, samt då dessutom omständigheterna n varit särdeles ogynnsamma för en sorgfällig granskk ning af nämnda lagförslags särskilda stadganden, nr enär hälften af utskottets ledamöter ansett försla-e get i sin helhet böra förfalla, bar utskottet icke lg ansett sig uti sagda lagförslag böra föreslå några li Y FN förändringar. Till denna slutföljd har utskottet äfven kommit af den orsak, att de ändringsförslag och anmärkningar, som vid denna riksdag blifvit jorda och kommit till utskottets kännedom, icke le innehålla någonting väsentligt, som icke redan jig vid sistlidne riksdag blifvit yrkadt, men ej lyckats l; vinna kamrarnes godkännande. fi På ofvanstående grunder och under åberopande , dels af hvad utskottet i det föregående yttrat om j, den allmänna värnepligtens vigt och betydelse för: ett folk och dels af hvad redan till grund för förI; slagets stadganden finnes anfördt ej mindre i K.(; M:ts till sistlidoe riksdag i ämnet aflåtna propoli sition än ock i särskilda utskottets vid samma riksI: dag deröfver afgifna utlåtande, får utskottet föreslå: ; 2:0 att K. M:ts förslag tilllag angående l: dåen allmänna värnepligten må af riksdaI. gen antagas. Genom hvad sålunda blifvit hemstäldt anser sig utskottet äfven hafva besvarat de till utskottet hänvisade enskilda motioner, som angå ändringar uti K. M:ts nådiga proposition till riksdagen angående landtförsvarets ordnande. Den ef frih. De Geer, grefva al Ugglas, frin. Adelsvärd, frih. v. Essen, hrr v. Ehrenheim, de Maråg, v. Sydow, frih. v. Oiter, her Petre och Montgomery-Cederhjelm 2fgi na reservationea mot utlåtandets första punkt har följande lydeles: Då vi nu afgifva vår reservation emot utskottets beslut att tillstyrka afslag å K. M:ts förslag till förordning angående förändrade bestämmelser i fråga om roteoch rusthållsinrättningen vid Jandtförsvaret, hänföra vi oss till de skäl, som vid flera föregående tillfällen inom riksdagen blifvit framställda till bemötande af den åsigt angående indelningaverkets upphäfvande, hvarpå utskottet stödjer sitt beslut. Vi vilja för tillfället endast ytterligare fästa uppmärksamheten derpå, att för Isåvidt som utskottet anser, att indelningsverkets lupphäfvande utan aflösning skulle innebära en I skattebördas aflyftande från de hårdast tryckta -J och läggande på dem, gom egde gtörre förmåga att bära densamma, så är detta enligt vårt förmenande ett oriktigt antagande. Det är nemligen icke tänkbart, att hela det bidrag till kostnaderna för försvaret, som nu af indelningsverket lemnas, i gkulle efter detsammas upphäfvande komma att ersättas endast genom ökad bevillning efter Andra artikeln, utan säkerligen måste dervid jeraväl andra beskattningstitlar anlitas och bland dem icke i sista rummet förhöjda tullar och andra konsumtionsafgifter. Men dylika afgifter hafva den egenskapen att icke blott drabba äfven den fattiga befolkningen, till hvilken rustoch rotehållare icke lära kunna räknas, utan just den fattigare i högre grad än den förmögnare. Fanken härpå synes oss böra utgöra en tillräcklig varniog för lagstiftaren att icke beröfva staten en tillgång, gom, hvad man än må tänka om dess ursprungliga eller teoretiska rättmätighet, likväl, såsom häfdvunnen och sammanväxt med eganderättsförhållanden, måste vara mindre tryckande och borde vara mindre förhatlig än hvarje ny, på en gång högt uppdrifven beskattning. I Efter denna anmärkning anhålla vi att i största korthet få redogöra för vår uppfattning i fråga lom antagligheten af föreliggande förslag till reglering af roteoch rusthällsinrättningen vid landtI försvaret. I De ökade anspråk, som måste ställas på den inI delta soldaten för att sätta honom i stånd att fullt I motsvara den uppgift, som skulle honom tillkomma I såväl enligt K. M:ts förslag till armåns organisation, som enligt hvarje annat förslag, bygdt på Iden allmänna värnepligten, med bibehållande af I den indelta armen såsom stam, måste göra skylI digheten för rusteller rotehållaren att anskaffa och aflöna soldat mera betungande än denna skyldighet för närvarande är; och med afseende derå att; indelningsverket under nu bestående förhållanden ingalunda kan godkännas såsom riktig grund för en ny eller tillökad beskattning, finna vi rättvisan påkalla, att innan sådana anspråk utkräfvas, en reglering af indelniogsverket sker, hvarigenom rustoch rotehållares skyldigheter blifva en gång I för alla bestämda eller åtminstone begränsade. Med hänsyn vidare dertill, att indelningsverket redan vunnit en utveckling, som för soldaten medför strängare förpligtelser under fredstid, än som: måhända ursprungligen varit afsedda, och som i sia ordning verkat till större kostnader för rustse CST TNT TE AES ENARE SSE TSE EN oj Kärlek kan ingen köpa. .! Visserligen inte, men då ni antagit mitt namn är ni förbunden att visa det aktning, och jag säger er att jag ej vill hafva det till en skottafla för åtlöjet.n MH ee MM