Aftonbladet – 26 september 1871, sida 3

— Amerikanskt konstberidaresällskap. Mången torde ännu erinra sig det icke ringa uppseende, som det väckte härstädes, då för omkring 20 år sedan den amerikanske konstberidaren Stokes höll sitt högtidliga intåg i Stockholm med sin trupp i galakostymer och med en musikkår i spetsen. Att Stokes ej gått från sina gamla vanor inhemtar man af följande berättelse, som blifvit oss meddelad från Wien. Kolozsala affischer i alla färger, uppsmetade här och der, tillkännagåfvo att Stokes en dag i början af denna månad skulle i Pratern gifva sin: första stora föreställning. Dagen kom och det led mot middagen, men ingen Stokes syntes till, inga anordningar syntes ens vara vidtagna. Klockan slog fyra och plötsligt hördes musik af mesgsingsinstrumenter och ett ändlöst stampande af hästhofvar utåt gatorna. Trettiotvå vagnar af 10 till 12 alnars längd, 6 alnar höga, öfverhängda med pressenningar, på hvilka hästar och clowns, trapezer och frustimmer voro målade. drogos af två och fyra hästar. Direktören Stokes och de förnämsta af sällskapet åkte på första vagnen, företrädda af sällskapets messingsqvartett till häst. Efter en tur genom Wiens förnämsta gator togs vägen till Pratern, ett ofantligt tält uppslogs på en öppen plats, de trettiotvå vagBarne bildade en otillgånglig mur kring tältet och de två yttersta vagnarne, mötande hvarandra i cirkeln, utgjorde på samma gång entrå till tältet och tvenne väl ordnade biljettkontor. Klockan sex var cirkus färdig, klockan sju gafs representationen för fullt hus. — Beaumarchais? guddolter. Man läser itidningen la France: Mellan Epinal och Remiremont ser man en vacker by, liggande på Moreile-flodens strand bland yppiga ängamarker. Ingenting fattas der, icke berg, icke broar, icke eos den pittoreska ruinen, som ger så mycket intresse åt landskapet, en qvarlefva säkerligen af en gammal borg, som hertigarne af Lorraine hade uppbyggt just föratt försvara sig mot tyskarnes invasioner. Denna lilia by bade rgin namnkunnighet under förra århundradet derigenom att den illustrerades af Beanumarchais, hvilken bodde der, icke för den vackra utsigtens skull, utan för den rika tillfärgen på forssande vatten, som kunde användas vill drifkraft inom industrien. Beaumarchais, som i sin flitiga verkzamhet gerna blandade litteratur, diplomati och spekulation om hvartannat, bade utvalt byn Arches för att der anlägga ett pappersbruk samtidigt med att han sysselsatt sig med sin edition af Voltaire. Han kom ofta till Arches och man visar ännu en mycket modest kammare, riktigt i bondmantr, som då och då bebotts af författaren till Barberaren i Sevilla. Beaumarchaiz, som, oaktadt sin stora förmögenhet och sitt anseende, hade en viss bonhommie i lynnet och hvilken man nu för tiden skulle inrangera bland de s. k. bohmiens, blef anmodad att etå fadder i en af bondgårdarne. Han var ganska riktigt med vid ceremonien och hans guddotter ick Pn hans begäran namnet Eugenie, bjeltinnan i en af hans första dramer, åt hvilken ban gaf nam. net Eugenie. Beaumarchais guddotter kände utan tvifvel allleles icke till sin gudfaders litterära försjroster och äfventyrliga lif; dock bibehöll bon intill sista stunden minnet af denne parisare, denne skriftitällare och framför allt denne millionär, som stått adder åt benne, och på henne sjelf föll ett återIken af gudfsderos ryktbarhet. Byn Arches omalsde och förevisade henne såsom en af sina noabla pergoner — Beaumarchais guddotter var näitån en litterär celebritet. Denna qvinna, sEugenie Arches., har i dessa dagar aflidit vid 86 års ålder. ör Ta ae yli al a rn er