Aftonbladet – 26 september 1871, sida 3

kapten iKnudsen, och införda till tel singör. Tolf ombord varande finsk köpmäns öde är obekant. BLANDADE ÄMNEN Den Tichborneska arfsprocessen i England. (Forts. fr. fregazsbl.) Skeppet har lemnay de tropiska breddgraderr bakom sig. Man börjar känna i luften, att ma nalkas kallare trakter. Man är i Decerober mö nad. Slutligen uppdyker Albions kritkust ur haj vet. På sjelfva juldagen 1866 inlöper man Themsen och lägger till vid dockorna Då pretendenten, åtföljd af fru, en tjensteflici med ett barn på armen, och unge herr Butt (mr Bogle gick senare i land), lemnar skeppet o banar sig väg genom folkträngseln, hör ban obe kanta personer fråga, om sir Roger Tichborn anläcdt. Hen var således väntad ... väntad äfv af en man, som icke bryd ig om att fråga, mel följde honom i hack och häl och fkåg, att han to; in på Fords hotell. Denne man var mr Witcher, en af Londener polisens spansre och ansedd för cöfverträfflig sitt yrke. När portiern å Fords hotell frågade den nyan lände resanden hvem han finge den äran att an teckna, svarade pretendenten: Ni kan anteckn mig:som mr R. Tsylor elier under hvad namn n vill Bokstäfverna R. T. på den resandes kapp säckar kunde betyda R. Taylor såväl som R. Ticl borne. Han tillsade portiern, att ban under ing: vilkor mottoge besök. Det var en kall och ruskig afton. Medan pre tendenten drack sitte i sin frus sällskap, van drade mr Witcher fram och tillbaka i grannska et af hotellet. Mr Witcher tyckte nog, att man unde tillbringa en juldags qväll på trefligare vis men han vsr intresserad af sin sak och gladde sig i sin själ öfver de anordningar han träffat, gom omöjliggjorde för någon att begifva Big från hotellet utan att bli sedd och följd. Kl. var 7, då en något besynnerligt klädd och önda till nästippen ombonad, högvuxen och tjock herre lemnade hotellet. Vid gaslyktornas sken såg mr Witcher i hvilken riktning han gick och inslog samma kosa. Det bar af åt Wapping. -Hvad bar mannen att göra i NYepping 2 undrade mr Witcher. Den välombonade kolossen styrde in på Highstreet. )Hvad vill ban i Highstreet? Den välombonade sgtannade framför ett hus i Highstreet, der för icke längesedan nu aflidne slagtarmästaren Georg Orton lefvat och haft sin varelse. Kolossen slog många lofvar framför detta hus och såg upp till de mörka fönstren. Derefter styrde han in på det straxt bredvid belägna värdshuset Globe. Der inne var tomt och öfvergifvet. Icke en enda gäst. Mr Witcher ansåg tjenligast att icke störa den tjocke herrn derinne, men återvände följande dag, för att erfara, hvad han sagt och gjort der. Den tjocke stannade en half timme derinne. Mr Witcher, som är sjelfva tålamodet, stannade alldeles lika länge derutanför. När den tjocke kom ut, kastade ban sig i en cab. Mr Witcher sammaiedes. Det var en lång färd — en half timmes resa — och man hamnade i en helt annan del af London, nemmligen vid Alexandra-Terrace, EastIndia-road. Den tjocke steg ur gin cab, gick in i ett hus, kom ut efter några ögonblick och återvände till Fords hotell. Mr Witcher tog sig följande dag fribeten efterfråga hvem den tjocke sökt. Han hade sökt en mrs Tredget, dotter af slagtaremästaren Orton, men ej träffat henne hemma. — Så tillbragte pretendenten sin första vton i London, Mr Witcher, den spanande polismannen, visste mm, hura pretendenten tillbragt sin första afton i London. Det återstod blott att erfara, hvad han agt och gjort på Globe, det der värdshuset, som ir beläget vid Highetreet nära f.d. Ortonska buset. Mr Witcher ditsände följande morgon en af sina enter, gom hade förmånen att vara kund på Globe.. Det bief agenten icke svårt att bringa amtalet med värdinnan mrs Jackson på frågan m den tjocke främlingen, som på juldagsqvällen arit ställets ende gäst. Se här hvad han erfor: retendenten hade lemmpat henne gitt kort, på vilket lästes: ?Mr W. H. Stewens, tidningsroportör jrån Australien, och frågat, om hon kunde emna några upplysningar rörande familjen Orton. Irs Jackson kände denna grannfamilj rätt väl Ilon berättade, att herr och fru Orton aflidit, att vå af döttrarne gift sig med bröderna Jury och len tredje med en mr Tredgett, zom efter nio nånaders äktenskap aflidit. Mr Stewens, begärde ch erhöll mrs Tredgetts adress. Han gjorde derfier några frågor om gammalt grannfolk i Hightreet, drack ett par glas öl och aflägsnade sig. Mr Witcher antecknade sig detta till minnes. Medan agenten anskaffade dessa upplysningar, var ar Witcher äter sysselsatt med att följa pretenenten i spåren. Han hade lemnat Fords hotell 9 f. m. och gjort ett nytt besök vid Alexandraerrace, East-India Road. Äfven denna gång var ars Tredgett icke hemma, men i samma hua bodde n syster till hennes aflidne man, mrs Pardon. retendenten besökte denna dam, presenterade sig om mr W. H. Stewens, sade sig vara tidningsapportör från Australien och medtöra helsningar Tä mrs Tredgett från en bror hon har i Austraien, mr Artur Orton, en mycket rik man. Mr stewena tillade, att han fått i pppårag af hr Oron att, om så behöfdes, lemna hans systrar peningunderstöd; han bad mrs Pardon befordra ett ref till mrs Tredgett och upplyste slutligen, att ang, ;Stewensa, adress var Gravesend. Samma dag lemnade pretendenten med de sina rords hotell och begaf gig till Gravesend, der ban og in på ett hotell och höll sig innestängd hela agen. Vi behöfva icke tillägga, att rar Witcher amtidigt fick ett ärende till Gravesend. Nästa morgon gjorde pretendenten en jernvägsesa. Mr Witcher, utstyrd i peruk och löspolisoner, anlände ungefär samtidigt till jernvägsstatioen och såg pretendenten stiga in i en kup och n neger stiga in i en annan. Mr Witcher steg 2 i en tredje. Både pretendenten och negern ade tagit biljetter till Alresford. Vi ha redan förut berättat, att det gamla ståtga Tichborne-Park är beläget nära den lilla staen Alresford. Följande morgon gjorde pretendenten, trots ett hyggligt väder, enpromenad i vagn till Tichorne Park och-dess omgifningar. Mr Bogle fötog också en pilgrimsfärd till detta gamla minesrika ställe. Han och pretendenten mötte hvarndra i parken och gjorde tillsammans en fotvanring kring byggnaden. De stannade alltsom ofst, och mr Bogle utpekade än det ens, än det ndra. Det var tydligt, att de jemförde sina innen. Nästa dag var äfven ett Herrans väder, och an får således icke undra, att pretendenten åter ppträdde ombonad ända till nästippen, då han, ; rifven af minnenas makt, företog en ny fotvanring till Tichborne-Park. Under denna vandring ötte han på vägen till Alresford en atletisk abbe, som alla menniskor der i nejden känpna. et var den hvitskäggige grofsmeden Etheridge, llhörig en familj, som i århundraden bott på ichbornarnes egor och, trots sin anspråkslösa hällsställnin; i näst lägten i