STOCKHOLM den 23 Sept. Uader sammenkomsterna i Gastein och Salzdurg, skrifves från Wien till Journal des Döb.ts, vhar man inskränkt sig till bekräfandet deraf, att de båda rikena hafva vissa gemensamma intressen. Mun har förpligtat sig att respektera hvarandras oberoende och att afbålla gig frän indlandniog i hvarandras angelägenheter, Man har kommit öfrerens om att lefva i godt förstånd och att gemensamt verka för upprättbållandet af freden i Eoropa. Man har till och med gött så långt, att man lofvat att icko handla på egen haud, utan at gemensamt afhandla hvarje fråga, som kunde uppstå. Men — derom äro alla eniga och till och med de preussiska bladen bekräfta det — med hvilka öasknisgar och förhoppningar Bismarck än kan ha kommit till Gsstein, så har icke någon formel öfverenskommelsa blifvit afslutad, utan har man inskränkt sig till ett så till sägandes platoniskt aftal. Den österrikiskungerska regeringens sympatier för Frankrike äro lika lifliga som förut och skola fortfara att vara så. Beust lemnar icke något tillfälle obegagnadt att lägga sina känslor i dagen. För blott ett par veckor sodan begagnade han i delegationerna tillfället. att fästa uppmärksamheten på Frankrikes förvånansvärda lifekraft och uttalade sin förboppning, att detta land snart skulle blifva återstäldt från sina sår. Under samtalet mellan suveränerna och deras ministrar har icke blifvit fäldt ett ord, som röjde någon ogynsam stämning mot Frankrike, Det var en speciel orsak, att cheferna för kabinetten i Wien och Pesth kommo till Salzburg. Bismarck och Beust önskade nemligen att diskatera frågan om Internationale och hela den socialistiska rörelsen, hvilket äfven skedde. De hafva öfverenskommit om vidtagandet af kraftiga åtgärder, dels till att motsrbeta det nämnda sällskapet, dels till att förbättra arbetarnes ställning. Bismarck har blifvit orolig för de måvga earbetsinställelserna i Predssen. Naturligtvis måste Hohenwart och Andrassy deltaga i dessa underhandlingar. Våra korrespondenter tro, att man i Sazburg träffat öfverenskommelse härom. Förmodligen skall man inbjuda de andra makterna att sluta sig till förbundet mot demagogien. Mot slntet af artikeln säger tidningen: Man kan tänka sig omständigheter, som kunna tvinga Österriko till ett försvarsförbund med Preussen mot Italien cch Ryssland. Men om Preussen skulle fortsätta sin anfallspolitik, kunde Österrike också blifva tvunget att sluta förbund med Frankrike och Ryssland. Det är angeläget för det österrikiska kabinettet att hälla denna möjlighet öppen för sig. Bismarck vet detta och skall utan tvilvel fästa afseende dervid. Underhandlingarna mellan de tyska och franska befullmäktigade ombuden rörande Elsass-Lothringens tullförhållanden hafva helt plötsligt stött på allvarsamma hinder. Mellan de befullmäktigade för Tyskland och Frankrike hade en öfverenskommelse träffats derom, att industrialster från det nya tyska rikslandet skulle vid afsättning till Frankrike vara tullfria till slutet af 1871 och tili 1 Juli 1873 skulle modererade tullsatser dem åsättas. Till ersättning skulle Frankrike erhålla icke blott tullindringar vid införsel öfver elsass-lothringska gränsen, utan äfven vigtiga lättnader i ockupations-förhållandena. M-n vid det definitiva afslutandet af konlventionen hade franska regeringen i sista varagrafen tillagt och Nationalförsamlivgen