Aftonbladet – 22 september 1871, sida 2

Det budskap från Thiers, som Jules Simon uppläste i nationalförsamlingens onsdagsmöte, synes icke hafva pjori stor lycka. Kanske måste grunden till det kalla emottagande, let fick i kammaren, till en del sökas i den mständigheten, att det upplästes af Jales Sinon, som i synnerlig grad är impopulär hos örsamlingens majoritet, Måhända misshasade det också genom sin breda, något pratsamma form. Huafvadsakligen var man dock säkert missnöjd med den del af badskapet, som ställer i utsigt den stora frågan: movarki oller republik. Från bögra sidan är nan obehagligt rörd af presidentens yttrande om det önskliga i, att de deputerade ånyo satte sig i förbindelse med sina väljare för att komma till kännedom om möjliga föränlringar i deras politiska åsigter, och venstern har tagit mycket illa upp, att Thiers i ifrågavarande utlåtande eriorat, det den faktiskt bestående republiken ännu icke erhållit legal bekräftelse. I den moderata pressen har budskapet visserligen rönt ett billigare bedömande, men till och med sådana tidningar som La France och Journal des Debats, hvilka i det hela taget äro belåtna med budskapet, medgifva dock, att det totalintryck, det efterlamnar, lider af en beklaglig osäkerhet, liksom det på sina ställena gjort sig skyldigt till taktlöshet, La France nner det oklokt, att Thiers, i stället för att låta de deputerade begifva sig lugaade och försonade hem, ånyo underblågt striden om monarkien eller republiken och derigenom gifvit partilidelsen ny näring, och Siccle menar, att aktstycket icke kan kallas ett egentligt budskap, utan snarare måste betecknas som ett enkelt meddelande, hvilket närmast var beräknadt på att understödja Laboulayes förslag om en ajournering afförsamlingens möten. Genom ett sådant antagande, säger tidningen, kan man förklara sig budskapets tvetydiga och osäkra hållning, Thiers har för hvad pris som helst velat bsfria sig från kammaren, och då han befarads motstånd från högerns. sida, har han sökt afvärja detta, icke blott genom att öfrerhopa partiet med loford och smicker, utan äfven genom att gifva det utseende af att i framtiden komma att spela en konstitnerande roll, Siöccie finoer visserligen, att presidenten vid detta tillfälle gått väl långt, men den ursäktar honom med hans gamla svaghet för oratorisia ornamenter och insinuerar, att då det framiörallt låg honom om bjertat att inverka på sina åhörare, har han icke sparat på vackra ord. De rojalistiska tidningarne yttra sig mycket bittert om badskapet. Franqsis återkommer också till det olyckliga i, att Jales Simon uppläste budskapet, och säger, att om det är sannt, att han haft i uppdrag att redigera det, så kan man förklara sig hvarföre man brutit mot den goda smaken. Diplomaterna af facket, heter det vidare, hafva fästat sig vid, att Thiers i bodskapet icke tillräckligt betonat den kontroll, som tillkommer församlingen gentemot den exekutiva myndigheten, och at! han i det hela icke nog framhållit och pointerat parlamentets suveräna karakter. I lik nande anda yttra sig Gazotte de France och Univers, hvilken sistnämnda tidning förebrår Thiers, att Gad icke med ett enda ord blifvit omnämnd i budgeten. Hvad som ytterligare bidragit till att skada intrycket af budskapet, är den omständigheten, att Langlois samtidigt framkomma förslag, att Thiers och den kontrollerande kommissionen skulle erhålla rätt att upphäfva bolägringstillståndet, när de voro öfverens om ändamålsenlighetea af on sådan åtgärd, blef förkastadt 2 majoriteten, Utsigten för Paris, Lyon och några andra större städer, att ännu ett par