Aftonbladet – 22 september 1871, sida 2

henne en fråga ef underordnad vigt. Hvad hon ville veta, hvad hon skulle veta, var om han hade älskat May. Var det May ban hade tänkt på och som han ekulle gift sig med, om ingen trängt sig emellan dem? Hon tog ej ett ögonblick i betraktande hvad hon skulle göra om han medgaf att han föredragit May. Och ändå trodde Ketty att hon icke älskade sin make, att det icke var svartsjuka, som förestafvade hennes handlingssätt! Drifven af en oemotståndlig impuis, sade hon bältigt: Säg mig zannivgen, här under Gads rena himmel — rtöredrog vi May framför mig, el ler gjorde ni det inte?. De Jengay tvekade ett ögonblick, men det var blott af förvåning. Hvilken fråga att göra nu! sade ban. Säg mig sanningen. Jag kan ej begripa hvilken dårskap du fått i ditt lilla hofvud, elier hvad ändamålet kan vara med detta elegs förhör, men jag skall gifva ett ärligt svar. Jag beundrade högeligen miss May; det måste enhvsr, som ser henne, göra. Du är inte så regelbundet vacker, men du är mera behagfuil. Senare såg jag nog hela det tjusande behag du eger i högre grad än nägon annan qvinna, afalla dem jag någonsin sett. Och ri gifte er med mig af intet annat skäl än det att ni beundrade mig?. Gud i himmelen! Ett sådant barn hon ärl utbrast ban, Ett ögonblick försökte kon äterhälla sin stigande vrede, men i det nästa hade alla de förfiotna veckornas harm och misstankar bratit hvarje band. Hon darrade från hufvnd till fot, och orden föllo från hennes läppar, flämtande, i korta, afbrutna meningar. (Fort.)