Aftonbladet – 22 september 1871, sida 2

— Sjöbataljen i Kodjupet. Om det åtsade anfallet i går af sktärgårdseskedern mot Waxholms fästning skrifves i D. B.: Man hade antagit, att fiendtlig flotta hade imnst framtränga till Stockholm öster ifrån zenom Kodjupet och förbi Waxholms fäetsving. Man antog vidare, att Fredriksborgssundet, Pukholmssunden och Sticksund samt sundena vester om Kodjupet voro fullständigt försänkta och förevarade, så att fienden omöjligt der kunnat, utan att forcera dessa försänkningar, framtränga. I anledning och med stöd häraf hade man bildat ett gånska rospektabeli försvarssystem. Man hade nemligen nedlagt minor öfver sundet mellan Ressarö och Hästholmen, alla elektriska. Dessa minor försvarades dessutom af eit batteri om 4 kanoner på Tallholmen samt infanteri på Hästholmen och gerjemte af kanonslupar cHer pansarbåtar, förlagda vid Rågholmen eller norr om Tallholmen. På Hästholmen kunda dessutom en större infonteristyrka och några fältpjoser vara placerade, för att hindra en möjligen der skeende landstigning. Dessutom antog man äfven, att det aflägsnare Skarpö var bosatt med infanteri och artilleri. Vidsre hade man nedlagt minor i sträckning från Hästhkolmen öfver Rägholmer och Askholmarne till Edbolmen, med försvar af ett baiteri om 4 kanoner på sistnämnde holme jemte kanonbåtar, som lägo söder om Hästholmen och på norra Waxbolmsfjärden. En tredje min-lioio var sträckt från Kammarholmen till sydöstra ändan af Edholmen och försvarades af redutten på Rindö, Waxholms fästning och batteriet på Wexön samt af kanonbåtar, som lågo söder om kammarholmen och i sundet mellan Edholmen ceh Edö, Taliholmen samt söder om sistnämnde holme. En ytterligare försvarslinie utgjordes af stängsel, bestäende af timmer flottor med framför liggande minor för att spärra sunden på båda sidor om Waxbolmen jemte fästningen och närliggande batteri samt försöckningen och min-liniea vid Pålsundet. Alla dessa fasta försvar, med undanteg af Waxholms fägtriog och batteriet på Wexöa, stodo under befäl af öfverstlöjtnauten vid k. ekärgårdsartilleriet A. V. Zethelius. Under hans befäl hade äfven tilldelats ett rörligt försvar, bestående af pansarbåtarne Stöld och Garmer samt kanopångslupen Svensksund jemte en minbåt, försedd med 4 st. minor. Fienden hade till sitt förfogande tvenne afdelningar af den utevarande skärgårdseskadern, beståsude af kanorångsiuparne Motala, Carlsund, Alfhild, Aslög, Astrid och Bigri jemte chefsfartyget Kare. Öiver hela dsnoa fienåtliga styrkan förde öfveretlöjtnanten vid skärgårdsartilleriet B. O. Stackelberg bafälet. Öfver de båda stridande partiorra hade generalmajoren och chefen för skärgårdsartilleriet, J. R. Lagercrantz, bögsta befälet. Kl. 9 f. m. afgick konungen med sitt ångfartyg Sköldmön från Skeppsholmen och inträffade vid Waxbolm omkring kl. a 11. En qvarts timme härefter började fiendens främsta fartyg under bflig kanonad avancera emot Kodjupst. De mottogos här af en väl riktad eld från stranåbatterierna. Under liflig eld framträngde hans fartyg vidare ända till Ressarö. Här kom han inom skotthåll för batteriet på Tallholmen och från besättvingen på Hästholmen, hvilken senare förbiodrade landstigning derstädes. Men andra kraftigare motståndare uppträdde mot honom. Pansarbåtarne Garmer och Sköld, helt och hålet omgifne och draperade med unga talloch granträd — sålunda presenterande till fullkomlig illasion små skogbeväxta holmar — framkommo sakta söder om Edholmens södra udde och öppnade en mördande eld på kärnskotts distans. Otvifvelaktigt hade här fienden fått ett och annat grundskott och hans nederlag hade varit temligen afgjordt, men han måtte säkerligen haft mycket svåra panEO a a