Aftonbladet – 20 september 1871, sida 3

TIBRULIRU SVAR SUM fUCC0, VIVVL UTIASH UI Pe bästa sätt omdömet skärpes, iankttagelseför-: mågan öfvas och kunskaperna ökas. I På hvilken låg ståndpuokt af andlig utveckling befinner sig icke flertalet af värnepligtige vid början af sin tjenstetid!... Pål isin höjd kunna de bjelpligen reda sig med ett läsa, skrifva och räkna, men sakna för öfrigt dea uppfattningsförmåga, tankereda och lomdömesvana, som utmärker en odlad själ, Ofta äro de fullkomligt okunniga om de allmännsste lagbud och om grundöragen af sitt lands styrelseformer, Hu u kan det väl också vars annorlundal... Barnet gär i folkskolsn till 13 eller 14 års ålder och lär sig utantill ett bestämdt antal psalmboksverser och bibelsprak samt röjligen något derntöfver, men mycket stannar ej uti minnet eller uppfattas af förståndet af hvad som inläres vid så unga år, den öfriga bildningen öfverlemnsas åt lifvets skola, Huro barnet skall blifva en värdig samhällsnedlem, en om sina pligler medveten medborgare, det . bryr sig ingen om; och dock ligger den tidj ej långt borta, då hans röst skall tynga iden ! vågskäl, der nationens öden vägas. Största antalet, kansko 34 af värnepligtige är dessutom jordbruksnde Ixndtbosar. Denna samhällsklass står oftast på en mycket lägre bildniogsgrad än städernss invånare; från orter, som ligga långt aflägsna från stetslifvets stora pulsådror, äro de icke sällan en hel kultarperiod efter sina bröder. Med en fanatisk konservatism fasthävga de vid sins förfäders bruk och åskådnvingssätt — vid de gamla träformerna midt inne i jerpperioden Måhända gäller detta i högre grad om Österrike än om något annat land. Msn ser det bland acnat af det låga värde jorden har. Förhållandet mellan Österrikes, Frankrikes ch Eoglands jordvärden af samma areal är lika hed 22!2 : 60 : 120. Hela massan af okunnig landtbefolkning skickas nu af den allmänna värnepligten il armåns stora skola. Huru vigtigt och välsignelsebringande bör det icke då vara att så anordna denna skola, att under dess handledniog, genom den indirekta lärometoden elever bildas ej allenast för kriget utan derjemte för det allmänna lifvet. Hvilka löroämnen denna undervisning bör omfatta, kan bär ej vara nödigt att detsljers, derpå ligger mindre vigt, blott de, sösom redan är ragdt, äro allmänt bildande, Hora lämplig dessotom officeren är som den värnspligtiges lärare, skola vi med någon eftertanka enart inse. En uog man, som knappast varit utom gränsorna för sin s0cEen, inkallas som värnepligtig till en stad eller en främmande trakt. Detta inträffar just vid den ålder, då sionet är mest öppet och emottsgligt för iotryck och lärdomar, Han får der uoder flere år vänja sig vid e ordning, punktlighet och renlighet, bhvarom ban förut ej baft en aning. Hans lärare är tillika hans förman, som med sitt välde öfver eleven inger vördnad och med sin öfverlägsenhet i bildning inger förtroende. Ett sådant förhållande mellan lärare och lärjunge mäste vara mycket inoflytelserikare än det mellan professorn i sin kateder och der frie studenten. Dertill kommer, att officeren mer än någon annan lärare är i tillfälle att med belöningar och utmärkelsetecken uppmuntra sin elev till nya ansträngningar. Hvad dessa yttre utmärkelser kunna åstadkomma, är elldeles förvånande. Aregirigheten är en väldig häfstång för den menskliga utveckliogen. En bandstump, en liten stjerna, riktigt använd, kan göra underverk; ja, till och med en oändamålsenlig uniform kan, för den utmärkelse den innehar, blifva en kär börda, en sporre till stora bedrifter. Napoleons gamla garde bar den klumpigaste hufvudbonad i verlden, en skärmlös björnskinsmössa af oformlig höjd, och likväl kunde det aldrig falla någon grenadier in att fiona den oändamålsenlig och kasta den i diket, fast det nog gafs god tid till den reflektionen under promenaden fsån Ebro till Moskwa. . Det första teckaet till en gryende bildning är den vaknande fåföngan. När rekryten första gången med omsorg kammar sitt hår, är den förtrollning bruten, som ban medfört från ein hemort. Man bör vid hvarje nytt framsteg knyta förboppningen om någon utmärkelse, likasom man i mån, som Järjungen får vana vid studier, bör öka do dagliga lärotimmarne från 6 till 7, 8, 9 och 10 timmar, och msn skall deraf skörda den största välsignelse. Och hvilken glädje och tillfredsställelse skall det icke vara tör officeren, som sålunda får sig anförtrodt att höja den värnepligtiges intelligens och bilda honom till en nyttig medlem af samhället! Mången torde väl ännu invända, att denna allmänbildning kommer att göra intrång på fackbildvingen och vinna terräng endast på den senares bekostnad, alt det skulle skada tjensten, om soldaten finge bilda sig cgoa omdömen och kbålla sig med egna tankar, med ett ord att dressur i detta fall är bättre än bildning. Denna fördom skall nog brytas, så spart man väl erfarit den indirekta lärometodens stora företräden, Mean skell då nödgas erkänna, att denna de värnepligtiges uppfostran är en national-ekonomisk vinst för hela landet, att den inom kort skall höja nationen till en ståndpunkt, hvartill folkskolorna skulle behöfva århundraden. Tid är armens största kapital, som rätt brukadt lemnar den rikaste afkastcing. Men huru användes väl tiden för närvarande till rekrytens uppfostran? De kroppsliga öfningarna utbilda icke hans fysiska krafter, ty de ansträvga dem aldrig till fullkomlig uttröttning. Stodierna inskränka sig till en entonig utanläsnivg, som förslöar iörständet och uttröttar sinnet. Således tvärtom mot hvad om borde ega rum: kroppen skall uttröttas och fordrar sedan hvila, anden fär icke uttröttas, den behöfser omvexling. Se der orsaken, hvarföre våra öfningar i fredstid lemna så otillfredsställande resultater. Man skyller gå brist af tid, men vet ej att skulden ligger i dess oriktiga användande. Det är en vanlig klagan, att garnisonstjensten gör den värvepligtige lat och att ban ej sedan duger till ett hårdt arbete. Dsnpna enklagelsa saknar icke sin gruzd och är det bästa beviset för, att han vid kroppsöfningarne ej tillräckligt uttröttas. Nej, daarne i ända bör han hållas i sysselsättning. Sju timmar till sömn och en till mältiderna samt i början blott en, sedan två och tre timmars riktig frihet, och då endast såsom belöningar för visad villighet, kunna vara tillräckliga Nea äfriga IH 14 alter 12 tim