elserna eller nästan lika mycket som angåads kriget i Frankrike, At de öfriga stora ningarna hade ingen enda mindre än två fereoter, som följde de manövrerande trapserna och i minsta detsljer; beskrefvo allt som förefailit. Hela truppstyrkan utgjorde omkring 38,000 man, fördelade i tre divisioer, hvilka vid öfningarnes början indelades brigader, som företogo några brigadöfningar. Andra stadiet utgjorde öfningar i fälttjenst mot en supponerad fiende. Den 16 Sept. började den egentliga manövern, då två divisioaer framträngde mot London, dit den tredje livisionen på förband framryckt. Prinsen af Wales, chef för andra divisionens kavalleribrigad, har kamperat hos trupperna i sitt tält. Den ansedda engelska medicinska tidskritten The Lancet skrifver om drottning Victorias helsotillstånd följande: Drottningens illamående -började i Osborne i början af Augasti med fallständig brist på aptit, med hufvadvärk, orolig sögm, mycket nedtryckt sinnesstämning och en obetydlig inflammation i venstra spottkörteln. Denna inflammation häfdes snart; men hon fortfor att vara mycket illamående. På resan till Balmoral fick hon gofva bättre än de föregående nätterna. Den 19 Aug. fick hon ondt i halsen, så att hon blott red svårighet kunde tala. Då halsen blef bättre, kände drottningen smärta under högra armen, der en svaollnad fanns, som började suppurera; en böld bildade sig och drottningen förmådde ej att på flera dagar förtära någon mat. Den 4 Sopt. öppnade prof. Lister bölden, som var mycket stor, men snart blef läkt efter operationen. Från denna tid har drottningen blifvit allt bättre och bättre. Af dessa enskildheter finner man att hon icke sväfvat i någon egentlig fara, men hon har varit allvarsamt sjak och ännu torde det dröja ionan hon kan återviona sin förra helsa. H. M:t behöfver mer än någonsin lugn och hvila. Som drottningen önskat att alltid ha en läkare i sin närhet, har dr Marshall från Crathie i Skotland blifvit anställd som reseläkare hos Hennes Majestät.