Allmän värnepligt, betraktad ur national-ekonomisk synpunkt. (Forts. fr. fredagsbl.) ilka äro na de ämnen, hvaruti den väriigtige i armöskolan måste undervisas, och hvilka de, hvaroti han samtidigt dermed bör kunna utbildas? De förra äro hufvudsakligen trenue: 1. Det personliga bruket af vapen. 2. Det samtäldta bruket deraf. 3. Bovaknivgstjenst i dess vidsträcktasie betydelse. j Dot personliga braket al vapen är nästan uteslutande en mekanisk uppgift. Dot samföldia bruket deraf fordrar redan mer eller mindre intelligens, isynnerhet vid den spridda ordningov, der eå mycket öfverlemnas åt soldatens rådighet och själsnärvaro cech der likväl de enskildes ansträngningar samverkande skola understödja hvarsndra. Bevakniogstjensten slutligen fordrar deremot icke någon särdeles fördighet i vapenföring, men desto mera ett klart förstånd, en vaken iakkttagelseförmöga och ett godt omdöme. I striden beror mycket, isynverhet uthåljgheten, på soldatens moraliska ståndpankt. Det sanna modet är ingenting annat än intelligens, pzrad med fosterlandskärlek. Disciplinen, denna nödvändiga hörnsten i försvarsverkets stora bygoad, detta villiga unferordrnande af egen fördel under det allänna intressets, beror äfven på graden sf ling och deraf bärflytanda rigttänsla, arne på soldatens intelligens hafva ats i samma mån krigskonstea utvecklats. Vår tid fordrar större taktiska kunskaper och ett bättre omdöme af soldaten, än lineartaktikens tid fordrade af plutoachefen. Personlig ekicklighet i vapenföring, den värnepligtiges rent mekaniska ntbildning är vissorligen en oeftergiflig nödvändighet, men en viss grad af intelligens är med nutidens krigföring icke mindre oumbärlig. Att framkalla denna, der ban ligger qväfd under en vanvårdad uppfostran, är derföre tillika med den mekaniska utbildningen i varenföog, hofvoduppgiften vid den värnepligtiges igsbilsning under hans skolgång i deu 8 de armån. Meäförde den kroppsliga utbildningen ingen annan fördel än färdighet i egskild och samfäld vapeöföriog, och den in tuellå