Aftonbladet – 18 september 1871, sida 3

blick in i denna salong, kupnat ana att oenighet och ofrid herrskade der? Hvad skulle Armand göra? Tvinga henne till en förklaring? Han ville ej ens tänka på hvad resultatet skulle blitva af att strida längre. Dessutom finner sann kärlek, sådan som hans, en tröst i sjeifoppoffring. Följande morgon gick Armand som vanigt til sin byggnad, Ketty såg efter honom, så länge hon kunde urskilja hans gestalt. Hon såg huru han gick med tunga steg, huru ban icke såg hvarken till höger eller venster, atan gick nästan som en blind. Det föreföll henne som om han, fordom gå rak, nu gick böjd, likt den som bär en tung börda. Hon qväfde en suck. O! att han aldrig gift sig med henne: de kunde då båda varit lyckliga. Hennes tankar voro allt ennat än angenäma. Hvarföre kunde han icko göra som hon — besluta sig att njuta af de nöjen som stodo dem till buds? Hon kunde ika så litet förändra sin karakter, som han sin, Hon hade nästan lust att icke bry sig om den dumma operetten, som hon i sjeliva verket icke fann minsta nöje uti, och hvari hon blott af obetänksamhet lofvat deltsga.. Hvem har icke hört sagan om Sintrum och hans båda andar, som följde honom? Hvem är som ej hör slamret af kedjor på ena, och ljufva enpglasårger på andra sidan om lifvets väg när vi kämpa oss fram på ensamma? Ketty gick ned i blomsterträdgården. Det hade nyss regnat och blomniorna uppsände sina ljufvaste dofter. Rosorna hängde sina hofvuden, tyngda af regnet; koltrastarne togo sin frukost på den väl mejade gräsplanen; judet af hammarslag och af flitiga mennikors röster nådde henne på varms sommarlägtar; sjeliva slottet hade utt utseende äf Hottest (FörtBi)