Aftonbladet – 18 september 1871, sida 3

likt beslut måste utgå från ett sinne, hvars jemnvigt blifvit förför!igt rabbadt. En gång — det var sedan hon sagt Armend att bon ej kunde fördraga honom — hade hon ett anfall af semvetsqvsl, som förmådde henne att förhöra fröken de Kerouanne om hvad som passerat mellan moder och son före hans giftermål. Den omisstänksamma Yolande besvarade hvarje fråga med olycklig noggrannhet. Jo, grefvinnan hade blifvit mycket ond, när Armand sade att han ämnade fria till den unga engelska damen. Men han förklarade att hen visste sjelf hvad det var stt lida, och derföre förstod att värdera den kärlek som skänktes honom, och skulle alårig med vett och vilja krossa någons hjerta, och dorföre skulle ban gifta sig med eller utan ein mors samtycke. O! det var då ssnnt! Och så gaf hon efter?, Ah! ja. Hon tröttvade vid La Gonesse och vid att tvista, sade hon. Och det var en god sak att du var från ett främmande land, sade hon då, så att man ej behöfde ha något obebag af familjen, och hon ville cj att namnet skulle dö ut. Det var underligt att han inte gifte sig förr. Det är någon historia derom, men min tant ville aldrig omtala den. Jag tror dock att det var någon, som Armacd höll mycket af, men som han ej kunde få gifta sig med; men det är mycket längesedan.. Och så tog ban mig, i brist på bättre? Det är ju into ofta en karl får gifta sig med den han först älskars, sade Yolande. Isynnerhet i vårt land, der unga män nästan aldrig få tala vid uvga flickor; det är en a plägsed 4 ert land, Ketty, att gifva ungdomen mera frihet — det var på det sättet vi lärde er älöka Armand.