Aftonbladet – 18 september 1871, sida 3

S4ADUSVIRBUL SRKULRGUSGUCL SRJU TI GILUR ALU RETT Arktiska expeditionen. Chefen å den från de arktiska farvattoer återvändande expeditionen, kaptenen F. W von Otter, rapporterar den 9 dennes frår Plymonath: Hindrad af ett rådande oväder att redan den 2 I Juli afgå från Godbavn, lättade Ingegerd ankare påföljande morgon — ankrade först i och för ortbestämmelsen vid Discofjordens mynning, gjorde sedermera trenne dagars uppehåll med undersökning af Discoöns Mellanoch Nordfjordar, samt skilde sig den 10 vid middagstiden från briggen Gladans båt, som, på sätt mia förra rapport angifver, under befäl af underlöjtnans v. Holten skulle nedgå längs Waigattet, för att i Rittenbenk återförena sig med briggen. Ingegerds kurs sattes derefter för Harö och vidare med Noursaks halfö uppför Omenakfjorden så långt isströmmen medgaf; besökte den 13 på e. m, kolonien Omenak och ankrade den 14 på aftonen i Inneritfjorden, för att ur derstädes befintliga kolbrott söka något komplettera kolförrådet för lodningarnes fortsättande. I Innerit förblef kanonångbåten tills den 17 på morgonen; men med anledning af kälen i marken, gom vidtog endast några tum under sjelfva jordskorpan, kunde icke mera än omkring 120 kubikfot kol erhållas. Från Innerit afgick fartyget till Uppernavik, dit ankomsten skedde den 18 på morgonen. Ehuru året otvifvelaktigt var särdeles gynnsamt för ett längre framträugande norr ut, så nödgades jag likväl afstå härifrån i följd såväl af knapphet på tid eom i kolförråd. Den i P. M. för expeditionen bestämda lodningslinia tvärs öfver Baffins bay så nordligt som ispacken tillåters ansåg jag derföre lämpligast att genast företaga från Uppernavik och styrde vid afseglingen derifrån samma dag på middagen rättvisande vest. Drifisen påträffades 80 qvartmil från land och kurs sattes således sydvart redan den 19 Juli, samt den 25 8. m., efter att hafva nått höjden af Cumberlandhalfön, tillbaka ostvardt till Ritkol, 60 mil nort om Holstensborg , oafbrutet fortsättande lodningar och draggningar hela vägen. Såväl lodningar, hvarvid både vattentemperaturen under ytan på åtskilliga djup undersöktes och vattenprofver togos, som draggningar lemnade tillfredsställande resultater; men en under hela framfarten längs iskanten rådande, temligen tät tjocka och ej obetydlig rörelse i vattnet hindrade mig att annat än undantagsvis sträcka lodningarne inåt densamma. Den 29 Juli, hvilken dag var utsatt för expeditionens båda fartygs återförenande, inträffade de båda uti Holstensborg Briggen Gladan, 2om den 12 Juli afseglade från Godhavn, ankom den 17 till Rittenbenk och afseglade derifrån den 19, sedan den här ofvan nämnda båten under underlötnant v. Holten på bestämd tid dit ankommit, för Jacobshavn, som dock icke, i följd af ett dagarne före briggens ankomst dit inträffadt isskred, hvilket nu alldeles igenfyllde ialoppet till hamnen, fanns någon möjlighet att utan allt för stor risk anlöpa, hvarföre kapten v. Krusenstierna beslöt sig för att styra för Holstensborg, dit han, såsom redan underdånigst omförmälts, anlinde på bestämd dag, hatvande inlupit den 22 till Godhavn för storm och motvind. Sedan Ingegerd i Holstensborg fyllt sitt kolförråd från briggen Gladan samt halat på land, dels för att ersätta propellerblad, som förlorats i drifisen, och dels för att rengöra botten, samt sedan båda fartygen i öfrigt blifvit sjöklara, afseglade expeditionen den 1 Angusti på eftermiddagen för Cap Farväl och New Foundland. Den 31 Juli avkom till Holsteinsborg Förenta Staternas ångare Polaris, kapten C. Hall, utrustad för 2!, år, med afeigt att utsträcka de g-ografiska upptäckterna till Nordpolen. Bland den af fem olika nationer bestående 27 man starka besättningen befann sig äfven en svensk matros. Polaris skulle antiogen i Holsteinsborg eller Godhavn invänta ett transportfartyg, medhafvande ytterligare förråder, beräknade ända till 5 års bortovaro. Jag erbjöd mig att medtaga post och depescher till S:t Johns, hvilket med tacksamhet emottogs. En svensk sjöman, den 25 Mej innevarande år bergad från vraket af danska skeppet Fredrik VII, som samma dag under svår storm utanför Cap Farväl blef afmastadt och fylldt med vatten oc af en engelsk hvalfångare landsatt i Godhavn, begärde derstädes att få medfölja till Newfoundland, hvilken begäran jag biföll, placerande honom på briggen Gladan. Gynnad af öppen vind nedför Davis sund, ankom expeditionen den 5 Aug. till höjden af Grönlands SV. udde, Cap Desolation, och det hade varit min mening, att härifrån längs 50:e meridianen företaga den lodning ned till Newfoundland, som i den för expeditionen gällande arbetspromemoria finnes upptagen; men vid 52(? vestil..longitud mötte OS0. vind med tydliga tecken ett hårdt väder från detta håll vari annalkande, hvilket föranledde mig att i stället, ehuru temligen vestlig, börja vid denna meridian; och iv företog således här den första lodvingen. E. M:ts brigg Gladan, som, gedan hon numera ligger betydligt lättare än under utresan, är Ingegerd betydligt öfverlägsen under segling, gaf jag här order att styra direkt på S:t Jobns, på det att icke kapten v. Krusenstierna skulle beböfva uppehålla sig under det jag lodade, och icke heller jag, i bändelse af stiltje, blifva uppehållen med att bogsera honom. Vid denna lodning anträffades det största djup, som under expeditionen funnits, 2975 famnar utan botten, hvilken senare omständighet vållade, att 300 famnar lina tillika med lodningsapparat gick förlorad. Loduingen upptog från kl. 17, 11 f. m. till 7 e. m.,, och kultjen hade under tiden så tilltagit, att, innan sista deleh af linan var inne, sjön stod in öfver Ingegerds back. De följande dagarne blåste storm, med jemnt ihållande regn, och någon ny lodning kunde icke företagas förr än på fjerde dagen, hvarefter ock arbetet oafbrutet kunde fortsättas ned till Newfoundland, dit E. M:ts kanonångbåt anlände den 13, kastande ankar i hamnen vid S:t Johns. Den 14 aflät jag med atlantiska kabeln följande telegram: Marinminister, Stockholm! Expedition returning. All well. Ironstones shipped. Otter,, a a ne EA FA EE a ae