Aftonbladet – 16 september 1871, sida 2

att man nu kan komma så att säga mera på det klara med frågan. Majoriteten inom kammaren har vid detta tillfälle haft fullkomligt fria bänder vid valet af de ledamöter, åt hvilka förtroendet blifvit uppdraget att handlägga denna fråga. Icke något annat utskott, undantagandes konstitutionsutskottet, har tagit kammarens förmågor ianspråk. Majoriteten har således, man måste antaga det, i det särgkilda utskottet insatt sina yppersta förmågor och sådana personer, till hvilka den med fullt förtroende kunnat öfverlemna att afgifva svar på den stora frågan. En ledamot af detta utskott, kanske den, som i anseende till sin ställning här i kammaren intager det mest framstående rummet, har vid sista riksdagen sagt, att det då afgifna svaret icke innebure sista ordet i frågan. Jag gläder mig åt att han nu är i tillfälle bidraga till att detta sista ord må blifva utsagdt. Det kan nu vara tid att detta spel sker öppet med korten uppslagna på bordet. Om icke det kongl. förslaget kan bifallas, är det utskottets skyldighet att säga hvad det andra är, som det vill sätta i stället. Jag tror att man kan säga, att detta lands och äfven andra länders uppmärksamhet är i mera än vanlig grad spänd på utgången af denna fråga och på det svar, riksdagen kommer att lemna. Jag tror ock, att vi äro berättigade lägga på dessa personers bjertan och fosterländska sinne att afgifva svaret så, att de derför kunna ansvara och att det står i samklavg med vår nationella ära och vårt fosterlands väl och framtid. Vi böra slutligen nämna, att hr v. Kochs i Första kammaren väckta motioner bordlader, men att hr A. Rundbäcks motion, i hvilken hr Englander hade instämt, genast remitterades till försvarsutskottet.