Aftonbladet – 15 september 1871, sida 2

om gasteinska garantifördrag söka skaffa störd tillfredsställelse. De officiösa bladen iro isynnerhet upprörda öfver den annexionistiska spökrädslan, i Schweiz och försäkra högtidligt vid Königgrätz och Sedan, att det aldrig kan falla den oegennyttige kejsar Wilhelm in att företaga ett eröfringståg till de fria schweizarnes berg. De naiva herrarne tillstå, att uppslukandet af Elsass och Lothvingen sarat annexionen af de tyska staterna som Preussen genom rof bemäktigat sig, öfverensstämma med den traditionella. preussiska politiken, sådan den inskärpes hos hvarj skolgosse; men det kan icke falla någon in att vilja göra Schweiz till en preussisk be sittning. Men på samma gång dessa försäkriogar afgifvas, utveckla emellertid samme officiösa pennor, att saken skulle ställa sic helt annorlarda, om Schweiz såväli politisk som socialt hänseonde skulle komma att sti så långt efter för den tyska konservatismer. att hos de tyska schweizarne sjelfva uppstode en stark önskan att blifva återförenade med moderlandet; då skulle, säga de bederliga Bismarckarne, Schweiz fortsatta bestånd icke längre vara någon nödvändighet för den europeiska jemnvigten.o Ioternationale tyckes för närvarande utveckla stor verksamhet i Belgien och orgaI niserandet af arbetsinställelser vara dess för nämsta uppgift. Offentliga församlingar, i hvilka hatets evangelium predikas för att göra propaganda, äro mer sällsysta än de I hemliga komitemötena, hvilkas ändamål är latt leda operationerna mot arbetsgifvarne. Dock begagnar man sig äfven af tillfällen, som erbjuda sig för tillställandet af demon istrationer. För en kort tid sedan dogi Brässel en dit flyktad medlem af PariserkommuI nen, Gustave Tiidon. Han beledsagades til I grafven af alla belgiska sektioner af InterI nationale; likkistan var öfverhöljd med et jöok af rödt tyg och bars till grafven. De I t.l, som höllos vid grafven, voro at det rikjtigt antändande slaget — icke Requiescut ir pace, utan Dies ire!. var texten till dem