Aftonbladet – 15 september 1871, sida 2

Pla Bla RA fallet, kloster äro utländsk egendom, ske nna expropriationen och bestämmandet aflatt sättningsbeloppet lätt leda till förvecklin-sit r med de stater, hvilkas undersåter egarne rin o, isynnerhet om i dessa stater det klerioff la elementet har något större inflytande he h man deför inom dem med oblida ögon sor r reducerandet af klostrens antal. Denna så iga är isynnerhet egnad att tramkalla kon-at kter med Frankrike, som till följd af denstc ngvariga ockupationen kommit i liflig be-m ring med Rom och eger åtskilliga andliga de ablissementer derstädes och der ett talrikt st sh inflytelserikt parti till följd af den verlds-fö ya påfvemaktens upphäfvande är fisndtligt ämdt mot Italien. Vi omnämnde härom agen, att en af municipalrådet i Rom an-ve ofalld visitation af ett kloster derstädes hinnl rats genom protest af en medlem afnå anska legationen på grund af att h: lostret var fransk egendom, äfvensom att, 2å ligt Journal des Dbbats, det sedermera bebe imnits, att den protesterande ej tillhörda at sanska legationen, utan var anställd i Vatianens tjenst. En artikel i Times för den ?9 50 ennes framställer saken något annorlunda 5 ch söker visa, att hon är af allvarsammare Se atur än man i början skulle kunnat tro. ;r Jenna tidning säger, att då de romerska 8! vyndigheterna infanno sig vid tvenne klosters :n: ortar, förefunno de en order i Frankrikes är amu från franska sändebudet vid påfligat: ofvet, hertig dHarcourt, som uppfordradeti lem att stanna. Times tror likväl, att am-!p assadören här handlat på eget bevåg utan ågra positiva instruktioner från franska reeringen och betviflar icke att Thiers skall lesavouera detta steg, gifva Italien full upp-!h ättelse och kanske till och med helt och!p vållet upphäfva denna ambassad, som entigt!g 0 b le internationella diplomatiska begreppen icke ar den minsta rätt att underhandla med talienska utrikesministeriet och änna mindre ned någon af dess embetsmän. Enligt en officiös artikel i O inione är italienska regeringen fast besluten att icke gifva efter i denaa sak. gående Ravinels förslag i mötet den 8 dennes, nemligen att sllt skall förblifva som hittills, d. v. s. ministrarne och presidenten i Versailles och ministriernas byråer och embetspersonal i Paris, har hvarken tillfredsställt venstera eller högern. Den repnabliksnska Opinion Nationale yttrar den 10 dennes: Huru mycket väsen föringenting! Hela det resultat, som man uppnått genox flera må naders kamp och strid, som hållit sinnena ij! spänning och förbittring, är upprätthållandet : af status quo! Och dertill har man användt tre sammanträden, som kunnat begagnas till på annat sätt gagneliga och allvarliga öfverläggningar. Debattens resultat är, att misstron mellan partierna i kammaren har blifvit förökad, att Jandet alltjamnt hälles i fruktan och att spänningen mellan Paris och depsrtemeotena har fått ny näring Ungefär på samma sätt yttrar sig Monitenr universal, hvilken tillägger, att det mindre må tillskrifvas vensterns taktik och slutna motstånd än juostitieministera Dufaures inblandning (som! föreslog att stryka stadgandet i Ravinels förslag, att alla ministeriernaiskulle förläggas till Versailles), att debatten fick ett för högern mindre tillfredsställande slut, och att lagen antogs i ett temligen stympadt skick samt med en ringa röstpluralitet för det ministeriella ändringsförslaget (345 röster mot 305). Avenir national beledsagar sina betraktelser öfver Ravinels förslag med åtskilliga upplysningar om partiförhållandena vid omröstnvingarne ötver de ohka ändringsförslagen. Bland de 305 deputerade, som röstade för andra paragrafen i Ravinels förslag (om ministeriernas förläggande till Verssilles), fannos 155 adelsmän och en abbe. Till dessa slöto sig generalerna Ducrot och Trochu. De förra mixnistrarne under kejsardiimet ChasseloupLaubat, Daru, Magne, Baffst och Piichon röstade likaledes mot Paris, hvilket ätven var händelsen med de förra officiella kandidaterna och bonapartisterna, såsom Aadråö, Gavini, Galloni, dIstria, Joachim Murat, des Rotours o. s. v. Bland den majoritetaf 345 röster, som förkastade ofvannämnda paragraf i Ravinels förslag, befunno sig Thiers och alla ministrarne med undantag af legitimisten de Larcy, hvilken, som bekant, är ifrig rojalist.; b; 4 t L Franska nationalförsamlingens beslat an; I E I 1 f Paristi iningarno offentliggöra bref från Rn, ji hvilka omtalas, a:t påfven bar lyckönskat Thiers med snledning af hans utnämnande till regublizens president. Enligt tidniogen Uaivers har marskalk Bazaine i den inför undersökninogskommissionen upplästa skriften erkänt, att eter den 4 Saptamber ban kom på den tarken att bevara arnsgn, i ändamål att använda den mot revolationen. De preussiska gearnisonorna i de norr om Paris belägoa forterna äro de som göra början med utrymniogen; de andra följa, efter beräkning af 3000 man degligen. I Toulon har man upptäckt en savm sväjaing, som h de till ändsnål att brän upp arsenalea och befria straffångar En mängd brännbara ämnen hade jåträffits gömda under hö.ar af sågspån. Några fångar hade anmält detta för vederbörande och mariomyndigheterna hafva anbofallt de strängaste undersökningar, för att få reda på upphofsmännen till det tilämnade dådet. en af krigsministern general Cissöy tillsatta militäriska kommissionen har anträdt sin resa för att göra studier öfver de kring Paris liggande platser, på hvilka befästningsarbeten skola utföras. Komrnissionen har redan iaspekterat Chatillouplatän och HautesBruydres. Äfven idepartementet Marne skola studier i defensivt hänseende göras. Från Marseille meddelas, att belägringstillståndet i Algier blifvit upphäfdt, med undantag af subdivisionerna Dellys, Aumsle och Milianah. Beni-Nenamstammarne hafva underkastat sig. Upproret i provinsen Algier har öfverallt blifvit kufvadt och Moniteur de PAlgerio omtalar talrika underkastelser och aflevereringar af vapen. Enligt Gezette de i France kominer den kommission, hvilken skall rätta sig in uti och förbereda den massa af åtgärder, som afse att ordna vilkoren för koncessionen af 100 hektarer land i Algier åt utvandrare från Elsass och Lothringen, att uppställa följande artiklar: 1) I Belfort och Nancy skola kommissioner tillsättas för att centralisera utvandriogsanmälningarne; 2) Hvarje kolonist, råste ega minst 5000 iranes till. de