Aftonbladet – 14 september 1871, sida 2

från denna församling, så länge de icke haft någon utsigt för att der få sina intressen tillgedogodda. Det nu företagas experimentet gör just ut på att författniogen på laglig väg skall uadergå de förändringar, som fordras för att de icke tyska nationaliteterna skola kunna vinnes för heana och således äfven för Öster rike. Hvad dessa nationaliteter framför allt fordra, är ett särskildt undervisoingsväsende som kan bot-ygga deras språk och natiorella egendomliglieter mot det planmässiga germaniseringssuäfvandet, Da tycka regeringarne äro nog kloka att intaga en tillbakadragen ställning gentemot den reti a röreisa, som framkallats af koncil:ets dekreter. Men ds underordnade myndigheterna vidtaga beslutsamt sina mätt och steg i ändamål ett beskydda medborgarne mot följderna af den ultramontana invaci nen. Stadsarepresontationen i Micchen har applåtit till dissidenternes gudstjenster da kyrkliga byggosder, hvika hon disponerar. Fö!jsade deta e l hafva stadsrepresontyvteran i Ungerns hafva stad, bagagnande sig af sin autonomi, tillkännagifrit, osti då de önskade hälla fast vid den katoiska kyrkans gamla dogmer, de ej kunde tillarkänna sgot värde ät oelbarhetsdogaer, hvilkec erhållit placitum regivm, hvarför da är. ida dess törkoasanda i de kyrkor, sva så indier deras beskydd, via straff för de pre ster, som öf a detta fördud, att bh Omster,. on, också riktad mot de satolska pres idmnde, aer egt ma i Kroatien. ni Agram, br Michalowicz, har till presterska et i stittet atsändt ett herdabref,hvsii han erinrar detsamma om att våsss mission är att prodika enighet mellan medborgarae. mellan kyrkan och staten sa at vördnad för Isg rne, meo framför allt att föregå wed exsmyels. Prolaten beklagar, art åtskilliga medlemmar glömna icke biott d nya pligt, otan äfven sina pligter som patrioter, i det de uppmana de trogna till olydnad mt lsgaroe och de civila myadigheterna. Han förklarar slutligen, att ett dylikt tillvögagående nödvändigt måats skada deras anresnde, som just är det enda skyddsmedlet för upprönchällandet f deras andliga makt, Hau nnderrättar slutligen de prester, slå sig på poltiken, att de skola ställs unter åtal enligt de unserska legarna, som äro mycket stränga i bestra?fandet af sådsnr jelser, och vidare ait han, deras bierarkisko cho, skall draga försorg om att de skola få erfara kyrkolagarnes hela strärghots. Detta ör ja ett språk så en katolsk kyrkoforsie, om sannerligen är ovanligt. Den 8 dennes var kommunens f. d. delegerade i krigsministeren Rossel inställd för tredje krigsrätten i Versailles. Rossel hade. innen han egnade sig åt kommunens sak, varit inogeniörkapten, och kunde derför endast dömas af ex rätt bestående af officerare, som hade lika hög eller bögre grad än hav själf, Han var anklagad tör att ha gjort sig skyldig till desertering från armön, för latt ha deltagit i ett attentat, som haft till afsigt att störta dan bestående regori. gen, för stt hava upphetsat till inbördes krig, derigenom att han väpnade medborgare mot hvarandra, för att hafva ledt anfal!et och försvaret mot den lagliga krigsmakten, gamt för att personligen hatva burit vapen mot Frankrise. Vid middagstiden öppnades rätten, och den anklagade fördes in i salen. JEn stark röselse uppstod på ähörsreplatserna. Rossel ver heit och hållet svartklädd och hans dr: g röjde djupt allvar. Han gjorde ictrycket af att vara en ytterst energisk man och med lugn och fast stämma besvarade Than de frågor, som ställdes till honom. Sedan anklagelseakten var uppläst frågade presidenten honom hvar han uppehållit sig under beläögringen af Paris, I Bourges, svarade Rosgel. — Presidenten: Ni har i visst bänsseende tagit del i en manifestation i Metz. — Rossel: Denna manifestation gick ut på att förekomma en kapitulation af fåstningen eller undandraga mig sjelf från deitagandet i en sådan. Jag flydde till Belgien. Derpå begat jag mig till Tours för att eflågga räkenskap inför krigsminiitera och derifrån till lägret vid Neverg. — Presidenten: Har ni skrifvit ett bref till krigsministern, så torde ni vara god förklara er derom — Rossel dröjde ett ögonblick och svarade sedan: En vanäfaände fred måste all tid kännasädubbelt tung för en soldat. Då jag erfor huru gakersa stodo i Paris, trodde jag att man ville utleiana oss till preussarne. Derföre slöt jag rig till kommunen. — Presidenten: Ni erkänner sälodes, att ni straxt tog parti för upproret mot ert land. — Rossel: Jag antog att reI volutionen i Paris kunde bjelpa till att fördrifva I preussarne. — Presidenten: Och ni grep då till I vapen mot era gamla stridskamrater. Kände pi månnen af den 18 Mars? — Rossel: Jag kände endast Lullier, som jag sett en gång förut. — Presidenten: Men dessa menniskor mottogo er i med öppna armar, emedan ni var officer och förrädare mot er fana. — ossel (med stark rörelse): gå kori: . Prefekten erna upp i vagnen. ie vn hvaft det skulio köras. sök bas pretektero, sade lemna bo:t koa alta de Ni behöfver into umgås med dem ändå, sde hans mer till Ketty. Jag gör det ej och kommer aldrig att göra det. En hel packa visitkort saflomnades vu hos pektörer och direktörer i alla ter — icke en enda af dena embetsmannaarme, regeringens tarkbet och budgetens svaghet, hade blifvit förbigången. Jag två: mina händer, sade eckegrefvinnen; följden af allt detta kommer öfver ert ;vud, Armand. Härväst för jag väl höra stt ni blifvit mär i byn Ja, kvartör inte? Natioren har valt sin flyseravin, och min äcigt är att folket har rätt att välja den, som skall styra dat, och dessutom — hvarföre sknilo jag undandraga stt göra det geda, bvsrtill min börd tijlligtvis gifvit mix makt?, Ni äro — enkegrefvicnan kunda ej fions föl n I BN AA NTE 6 Rs ro NMS ; es rR SRA DER ord för sin harm — ni är — röd! ni är socialistto Grefven gjorde pu som alltid då hans mor blef ond, han teg. De få dagar, hon ännu stannade qvar, var enkgrefviovan förtjosande mot sin sochustruo, Men hon gjorde sig ej det minsta besvär att dälja sin brist på örabet för sonen, Deri gick bon ärda derhön att en dag säga till Kofty: Dt oc