Aftonbladet – 14 september 1871, sida 2

sed en liten brytning, visserligen, fena vanliga förskräckliga ergelska brytnia fen — en vacker accent, helt ach hållet domiig, Grefrvinnan bada talat om hen musikalicka talang — fro Lionsrd var s dson att den stora salovgon vsr ett så då gt musikrum. Det var ulldeles som at sjunga mellan ett par fjäderholstrar. Skull det roa henna att se hurn prefekturen söt ut? Alla dessa otyggliga möbler tillhörde embetet. Ser det inte ut, sem om de de ryelisa stora tsflorna ville fa!la ned och krossa en? Och ott sådant röfvarnäste skulle vare en offentlig byggned! Och de giogo från rom till rom och öfver. allt klandrades hvad som töretöll Ketty både vackert cch dyrbar: Hon triss inge ädea utom i Parien, hviskade ensegre vinnen; soch detta är blott er tredje klass prefektur. Herr prefekten infann sig nu för att görs bekantskap med madame Armand de Jergay Enligt den underliga leg om ofta sammanför ås siöreta kontraster, borde han hafvs varit fet, men sympatiens lagar hade nu gjor: honom Jika megar, som madame, lika artig lärgtrådig och fallen för att bälla tal, Prefekten och hans fru voro omtalade som ett mönster för äkta makar. De lefde så väl — ingenting, förmälde ryktet, pjorde her! prefekten ett å stort nöje, som då bans frn störde bonom i utöfvande af hans embetsmannapligter. De kallade hvarandra bon ami och bonne amies, brukade ofta det ömma tilltalsordet tu och tois, oc) då de voro skilda åt, skrefvo de sexton sidor om dager till hvarandra, Det är ett faktum — och hvem kan nu påstå att franska giftermål ej slå väl ut? Vi träftas åter,, sade fru Liomard, som öijde sina gäster ej blott öfver hela salvn