Aftonbladet – 14 september 1871, sida 2

hegliga faktum. Hon klädde sig alldeles son vackra fruntimmer tläga, och man glömdes för öfrigt i hennes täliskap ganska snart ati hon icke var vacker. Der den gamla grefvinoan de Jengay var med, kurede eldrig någon lucka i samtalct uppstå. Hon presecterade sin eonhustru och sedan pratede hon och skrattade, som om icgen mer än hon ech fro Lionsrd varit närvarande. I sjelfva verket tänkte hon ej det ripgrste vå de övriga hesökande och viasde också att hon ej gjorde det. Man sknile kunpa säga att henvces sätt var böfligt oartigt. Ketty undrade rå stt ella dessa dame svtto sä länge qvar, men det var ej uten orsak. De ville löra sig utantill hvarje drag i henves ansigte, hvarja spets och bandros på binnes drägt. De gömde på sin vrede mot den enfaldiga fru Lionard, som borde vetat ett den soffs hon sstt pä, liksom hvarje bord och stol i rummet var köpt för deras männers, söners och bräders penningar. Prefekturen med a!lt hvsd deruti var, tillhörde med rätta dem, vida mer än henre. Siutligen, då de ti ställt sin nyfiken. het reste gig de förbisedda fruntinren och nego till afsked. Värdipnan steg upp, veg också, gick rågra steg i riktning mot dubbeldörrarne och ätervände derpå gensst til sin soffa. Hvilka äro alla dessa?. frågade enkegrefvinnan. De äro förträffliga menniskors, svarade prefektens fra. klokt och uxdvikaude; men, 0 mon Dieu! de vänta sig att jag skall bestå dem sumtalsämnen, likssåsälseom baler.e Ryktet ville deck veta att Lionards icke brukade bestå hvarken det ena eller andra. Nu började fru Liospard samtala med Ketty. Hade r.adame Armacd någonsin förut varit i Frankrike? Så väl hon tälatlo franska —