Aftonbladet – 13 september 1871, sida 3

kunna bliiva en sådan homsk koat af ben och senor och brunt skinn, som den andras! Detta är den unga grefvinnan, sade Yolande till Aglaö, som stod framför dem, stödd på två grofva kryckor. Hvar är den sköna damen ni talade om? Jag ser henne ej, hväste hon, Var inte elak., varnade Yolande, ty då skickar jag er ej något hvitt bröd i moroD.n Ha! Hul... så detta är den tyska judinnan? (Här följde en svordom.) Jsg har ingen bädd att ligga på, madame, bara ett trashylte. Skicka mig ett bolster. Ni har en god säng, ni gamla pratmakerskan, sade Yolande. Inte så hvit och mjuk, som hernes. Jag såg branden, unge medborgesre. Det brann mycket bra. Mina söner voro små, men rik tiga djeflar — de bjelpta till. Vill ni skicka mig en god, mjuk bädd? — Denna begäran framställdes alltid i gvällande ton. Jaså, ni ber inte till den heliga jungfrun?, — åter en svordom — m,ni skall brinnal... Jag har Bett branden. Aglaö korsade sig och mumlade något som lät likt en bön. Låt oss gå, sade Armand och lade sin hastrus arm i sin. Jag skall skicka er en bädd, sade Ketty, om ni lofvar att aldrig mer kaila mig den tyska judinnar. En god bädd — lika mjuk som er? eh? och hon afslutade meningen med ett så förfärligt uttryck, som Ketty dock ej förstod, stt Armand hastigt drog sin hustru med sig ut ur hyddan. D3 gamla qvinnan-spottade efter dem, men röpet: en god bädd,en mjuk bädd., hördes ut på vägen. Jag hade ingen anivg om att det änny i Öv Frankrike fanns en så djupt rotäd fördom