Aftonbladet – 13 september 1871, sida 3

I —M MMMM Der han nu satt midtemot henne och sviåde gig i hennes blickar såg han tio år yngre ut än när hon först såg honom vid Mayfield. Hans mor betraktade honom med. ett halft sorgset, halft sarkastiskt uttryck, Hvilken trollpacka naturen är!l utbrast hon halfhögt. Ketty vände sig förundrad till henne. Det var ingenting, min bästa; jag tänkte blott på materiens egenskaper sch verkan. Männen äro födda materialister.o Vi äro dåliga nog, men icke så dåliga, Om Di gör os3, min mor, sade Armand med en bedjando blick på den gamla grefvinnan. . Hvarföre skulle hon; hans egen moder, kasta Pn skugga öfver denna soliga stund? Han hade redan i början af sitt äktenskap kommit att tvifla på sanningen af de ord hon hört onkel Daniel yttra, men . då hade han redan begynnt älska sin unga hustra af hela sitt varma bjerta; han kände att hon hade hans lycka i sina händer, och kärleken sjelf ärde honom huru han skulle. vinna sin sak. Han vämjdes mera än någonsin vid enkesrefvinnans krassa definitioner, Men hon antingen icke såg, eller icke ville je sin sons bedjande blick. , Pascal säger att menniskan är hvårken ngel eller djur; men för min del har jag uppit. att äfven de finaste ädlingar, i sin sammansättning hafva mera af det senare in af det förra elementet, och den qvinna, som vill styra dem, måste elltid ibågkomma det.n Småleendet dog bort på Kettys läppar, och Jenness röst var kall, ja, nästan sträng, då 100 svarade: Jag åtminstone skall aldrig försöka anrs öfvertalnipgsmedel, än förståndets.. Då lofvar jag att ni heller aldrig lyckas; — men na Rö vi fiäning Vd regRges