Aftonbladet – 13 september 1871, sida 3

sv EVLUTCHP: (POI) Åssstke—R Strödda underrättelser. Kommunikationsväsendet. Mont Cenis-tunnelns högtidliga öppnande, hvilket kommer att försiggå den 17 i denna månad, gifver Times ämne till en artikel, hvilken innehåller ätskilliga intressanta detaljer. Vi anse derför ett utdrag af denna ertikel förtjena här meddelas: Hela bergmassan, en tjocklek af 12.236 mötres eller nära 8 (eng.) mil, blef — skrifver tidnins fn — redan före sistlidne juldag genomborrad rån den ena ändan till den andra. Men ehuru sjelfva tunneln var färdig, återstod ännu att fullborda ingångsvägarne, och dessa äro nu endast fördiga på den italienska sidan. För några bland våra läsare är det måhända ej öfverflödigt att vämna, att ehuru tunnelarbetet företogs för Mont Cnis-trafikens beqvämlighet, går den ingalunda genom Mont C6nis, utan genombryter bergskedjan på en pubkt; som ligger minst 16: eng. mil från det gamla pamset. -Resande, som känna till gamla vägen, hvilken under de senaste sextio åren har varit stråkvägen till Italien såsom NÖrväg och sedan urminnes tider såsom en knragglig ridväg, vetå, att deras väg löpte genom Isöre och Arcdalarne från Chambery och Montmeillan upp till S:t Jean och S:t: Michel de Maurienne,: till hvilken sistnämnde by den savoyiska jernvägen utsträcktes för flere år sedan. Från S:t Michel, på ett afstånd af ungefär 47 miles, gick vägen öfver berget, passerande Modane, Lars-le-Bourg och Mont C6nis-hospitiet, och derifrån utför den branta sluttvingen förbi Molaretto och Giaglione till Susa, hvarifrån jernväg länge bar funnits till Turin och hela Italien. Men funnelspåret afviker från denna linie på högra sidan vid a Fouineaux, ungefär 1; eng. mil nedanför Modane, och slingrande än uppåt i en lindrig lutning från Fourneaux til odane och härifrån åter randtonildiaf till tunnelöppningen ofvanför Fourneaux, 3904 fot öfver hafvets yta, går den in i berget på en punkt mellan Col de Frejus och Col de la Roue, icke långt från den stora stängande bergmassa, som kallas Mont Tabor, hvarifrån bergskedjan sträcker sig öfver Mont Ambin och Lilla Mont C6nis till stora Mont Cnis. Den högsta punkt, som tunneln uppnår, ligger 4377 fot öfver bafvet och 3480 fot under bergskammen ofvanpå. Från denna punkt sluttar tunneln nedåt till den andra öppningen på italienska sidan vid Bardonneche eller Bardorecchia, 4334 fot öfver hafvet, på toppen af en högt belägen bergsänka med samma namn, hvarifrån den Ya linien skall gå ned till Oulx i Dora Ripavia, oljande denna dal förbi Salabertrand och Exilleg, fill dess den löper ut på den stora, öppna Susa-slätten vid Bussolino. Utom sjelfva tunneln skulle således 10 eller 11 eng. mil väg anläggas på den franska sidan mellan S:t ichel och Modane och omkring 30 på den italienska sidan mellan Bardonnåche och Bussolino, för att ej tala om de hinder, som vid hvarje steg möta på den italienska sidan genom den djupa Exilles-hålvägen. Och ändock är allt färdigt Jå denna sidan, och någon försumlighet å de fran jernvägsbolagens sida är den enda orsaken, att en regelbunden trafik på hela linien sannolikt icke kommer att följa omedelbart efter tunnelns öppnande och knappt kan komma i full gång före Noyember månad. Denna försumlighet på fransmännens sida att lemna tio mil af linien ofullbordade är icke ensamt. att tillskrifva det tyska krigets olyckor och det derpå följande upproret. Vi ha ofta haft tillfälle att anmärka, att efter de fordna italienska staternas förening till ett konungarike franska folkets och regeringens nit för detta stolta Alpföretag hastigt började svalna. Arbetet, hvarill planen först uppstod år 1832, men hvilket börade år 1837, företogs af den lila staten Sardinen på en tid, då ett sådant storverk var öfver dess illgångar, i anledning af den politiska nödvändig1et, som uppkom genom Savoyens förening med Piemont — ty hufvudsyftemålet var en såabb förvindelse mellan de båda olika racer, som för mer in tio århundraden sedan hade utgjort ett folk. Vid den tid, då Savoyen tillföll Frankrike efter Solferino år 1860, hade tunrelärbetena redan framskridit för långt för att kunna afstanna, och det vestämdes, att italienarne, som hade börjat, äfven . skulle fullborda hela arbetet, hvarvid Frankrike endast förband sig att ersätta en del af kostnalen. Så ifrigt visade sig till på köpet Frankrike på den tiden att få se-arbetet färdigt, att len ersättning, det beviljade Italien, skulle beäknas i proportion efter den skyndsamhet, hvarmed arbetet blefve afslutadt. Men för tio år sedan kastade Frankrike icke sin blick bortom Pienont och Lombardiet. Det förutsåg ej, att Solferina skulle efterföljas af-Sadowa; att ett-land, som i A många årbundraden hade varit endast en knipa af stater, med ens skulle organiseras till en kompakt helliet med en enda gräns och en oafruten jernvägslinie bela vägen från Susa till Brindisi. Från detta ögonblick förknippades fransmännens tanke på Brindisi ständigt med Englands Overland mail till Indien, och från samma ögonBlick lade Frankrike, ehuru ur stånd att bryta ina ingångna förbindelser i afseende på den stora wptannefh alla möjliga hinder i vägen för en fri ch snabb kommunikation på Mont Cenis-linien. Jenna linies fullbordande blef nu en sak af stort ntresse för England och Italien; men Frankrike ille gynna sina egna Medelhafejernvägar och nessageries; och genom att hålla ran, qvar i Paris och sätta sig emot ordnandet af regelbundna jantåg i Savoyen lyckades det att neutralisera de örmåner, som Brindisi-jernvägen erbjöd. Mont Jnis-tunnelns öppnndej skulle patarligtvis göra la dessa planer om intet; men de ivumpna tia nilen mellan S:t Michel de Mausienne och tunnelippningen vid Modane äro ännu ett tillräckligt