Aftonbladet – 13 september 1871, sida 3

tys eget behag. En sann vän, och dock en fslsk vän, om att leda till det rätta och varna för det orätta; är ett prof på vänskap. Det skulle kunna skrifvas en Fa bok om Yolandes underliga tycken och om hennes sjelfplågeri. Fordom då hon var helt ung, tillbad hon (ty hennes tillgifvenhet var silt:d tillbedjan) en man, som ej var värd att upplösa hennes skorem. Hon fann att han fattat tycke för hennes sällskapsdam, en liten vacker, tanklös yrhätta, och genast var Yolande färdig til uppoffringar. Mannen troddes vars lungsigtig och Yolande kunde gå en bel mil i den kaliaste vintermorgon för att skaffa åsnemjölk, som mademoiselle Julie sedån erbjöd honom som om hon skuila hextat den. Yolande var mycket rik, fast Armand glömt att säga Ketty det, och hon gaf en hemgift åt sin rival, och tackade Gud att hn sålunda kunde batry g:. den älskades lycka. Eckegrefvipnan hade mer än en gång försökt gifta bort sin systerdotter, men Yolande var romantisk och ville blifva älskad, icke endast gift. Hennes tant gjorde beständigt gäck af henne, men höll dock af henne så mycket som hon kunde hålla af någon qvinna. Barn älskade jättinnan; djuren hyllade sig till henne; hon var läkare och sköterska åt alla sjuka små barn; kycklingar och hundvalpar i byn. Den enda onda böjelse som i hela denna stora qvinns kunde upptäckas, var hepnes sätt att behandla blommor. Så fort hon såg dem växa och blomstra präktigt, anföll hon dem, och eom hon kallade det, afstobbade dem, så att verkligen knappt mera än stubben stod qvar, men denna, försäkrade hon, skulle drifva. så mycket bättre. Fåfängt beklagade sig trädgärdsmästarne, fåt 8 la grefvinnan — Armand Ru Vilade löfvade, men passionen för uts