Aftonbladet – 13 september 1871, sida 3

vore nedsatt. Han anförde ett par mifferexempe såsom stöd för sin åsigt. Värnepligten deremo I vore en personlig förbindelse, oberoende af rote I hållet. ) Kapten Bågenholm ansåg frågan särdeles vigtig Han kunde ej gilla Andra kammarens beslut. För hade han tviflat på den indelade soldatens duglig het till krigstjenst, men nu vore han öfvertyga derom. Finge den värfvade soldaten elementar skolebildning och 500 rdrs lön, då skulle en värf J van stam bli bättre än den nuvarande, men uta stora kostnader ginge det ej att få en värfvac stam, lika duglig som den nuvarande. Den fram ställda fordran om roteringsskyldighetens aflyf tande hade, efter hvad talaren kunde finna, inge: rättsgrund för sig. Härefter lemnade han en bi storik om de olika sätten för armåns ordnande under olika tider. Roteringen vore en beskatt Iniog å jorden, värnepligten en personlig, medbor gerlig skyldighet. Värnepligten organiserades 181; genom beväringslagen, Roteringen vore en grund skatt likaväl, som hvarje annat småningom till kommet besvär, som sålunda anges. Dock borde roteringen nu, då ändring förestår, ej göras dy rare, än knektekontrakten föreskrifva. Rustoch rotehållarne ha i senare tider blifvit befriade frår rekrytering under IT från mötespassevolans: afgiften och från beklädnadsskyldigheten. Krigsministerns nya förslag af 22 Augusti, hvil ket förslag också torde vara att betrakta såsom K. M:ts proposition till urtima riksdagen, vore ji allo lämpligt. (Härefter redogjorde talaren fö! detta förslaga hufvudgrunder.) Talaren me nade, att vi borde underhålia en liten öfvad trupp som kan svälia ut till den mindre eller större krigsfoten och till ersättningetrupper. DÅ freden väl nu för tiden kan anses sågom det normala tillståndet, borde man tillse, att de årliga kostna derna ej blefve för stora. Härefter omnämnde talaren de olika armborganisationsförslagen, redaktör Hedluads, kapten Mankells och regeringens, samt visade de förtjenster, han ansåg regeringens ega öfver Mankells. Regeringens förslag vore billigt i jomförelse med grannländernas. Hvilken ny organisation som helst kunde föröfrigt ej i våra lifliga tider stå vid sig länge. Det som skulle göras, borde göras snart, på det att vi med ett ordnadt försvar måtte kunna uppträda med eftertryck och inge aktning samt kanske på så sätt undvika att anfallas. Dr Ch. Dickson uppträdde såsom riksdagsman samt såsom egare af privilegierad och roterad jord. Han ville påpeka de stora och ännu icke påtänkta vådorna af en seger åt de 106 i Andra kammaren. Det nuvarande försvaret är otillräckligt. Vi kunna i en viss grad försvara oss. Att vi böra det, är sjelfklart. Vi böra vara rustade. Annars kunna vi komma att få rusta och slåss i något annat lands armå, och det biir helt visst ej angenämare. De 106:s svar är ovärdigt. De säga: Vi försvara oss ej, om vi ej få 70 eiler 80 millioner till skänks. Indelningsverket koromer ej att upphäfvas, men skulle så ske, skulle med detsimma en dödsstöt gifvas åt eganderätten. Kommuniamen kunde då gå in genom vida dörrar. Nu ville talaren nämna en sanning, som han skämdes för att omtala, men som han ansåg sig böra ut med: Vilkoret om indelningsverkets börttagande är blott ett svepskäl för att bli af med värnepligten. — Är roteringen en orättvisa, så bör den bort genast och ej efter 15 .år. Det gjorde talaren ondt, att en mängd folkmöten, sannolikt utan att. begripa saken, sagt ja och amen till vilkoret om indelningsverkets upphäfvande. Indelningsverket vore billigt, betryggande för landets fredliga utveckling (.Kungen kan allena, hvad folket kanl.) och fördelaktigt (Vi låta helt visst våra söner hellre exercera med en indelad än med en värfvad soldat). Om 20 år, då det värnepligtiga folket är öfvadt, kan det kanske vara skäl att borttaga indelningsverket, men icke lägger man väl bort ett gammalt plagg förr, innan man skaffat vig ett nytt och profvat det. — De af krigsministern nu föreslagna ändringarne vore så fördelaktiga, att man borde betänka sig två gånger, innan man sade, rej till hana förslag. Då talaren nödgades anse folkmötenas röst föga värd, ville han ej föreslå, att detta möte skulle afgifra någon resolution. Han ville blott uttrycka den hopp: ning, att det beslut, riksdagen fattar, måtte lända pj blott till landets välfärd, utan äfven till dess Åra. Major Lagerhielm påpekade, att denna. fråga rör le djupaste intressen. Man vill nog försvara Sveige, som aldrig varit eröfradt. Ingen nation skall vefinnas villigare till sjelfförsvar, än den svenska. Vid alla tillfällen, då försvarsverket skolat ord: Jas, hade olika meningar brutit sig mot hvaranIra, och resultatet hade blifvit godt. Den föreiggande frågan vore ej blott militärisk, utan äffen ekonomisk. Indelningsverket kan ej upphäfras utan de allradjupaste undersökningar ända ned ill de olika hemmanen. Ej kan staten tillåta, att n urgammal. militärisk, social och statsekononisk nstitution lättsinnigt bortkastas utan att något nnat sättes i stället. Om roteringen borttages, lir debetsedeln så mycket större. Rusthållaren ir nu kronans arrendator, som i arrende lemnar läst och karl, men som ock i ersättning slipper jetala rustningsräntan och dertill erhåller augnentsräntan, Öm nu rustniogen upphörde, skulie ustningsräntan betalas och augmentsräntan gå lirekte till staten. För att visa, hvarthän en sålan förändring skulle leda, anförde talaren ett par iffror från Wester-Nerikes sqvadron. Rusthållet M 63 Bista, värderadt till 20,000 rär, har 154 dra rustningaoch 197 rdrs-augmentsränta. JM I Wäsby, värderadt till 30,000 rdr, har 223 rdrs ustningsoch 63 rdrs augmentsränta. JM 77 lofva, värderadt till 117,500 rdr, har 19 rdrs rustings: och 86 rdrs augmentsränta. Sådana utomrdentliga anomalier skulle vppstå, om rustningen ipphörde. Det skulle gifva en dödastöt åt eganerätten. — Talaren skulle kunna redogöra för rsakerna till hela anloppet mot indelningsverket. )rsaken är ekonomisk och hade utgått från Skåne, ler detta anlopp nog hade skäl för sig, Frågan ore, att, såvidt möjligt är, göra Skåne skattefritt. )en ränta, gkom Skåne skulle komma att betala ill staten, om indelningsverket afskaffades, vore, jemförelse med hvad det öfriga Sverige finge etala, en obetydlighet, enär räntan vid de sydvenska landskapens eröfring bestämdes i penninar, och ett 200 års penningvärde nu hunnit blifva n obetydlighet. — Krigsministerns pya förslag rbjöde lindringar, på det att rustoch rotehbålarne ej skulle komma att drabbas af kostnaderna ör de ökade öfningar, som hädanefter komma att akttagas med stam och beväring. — Att hoppas å upphävande af indelningsverket vore en villa. irmån är den arm, hvarmed regenten gör sitt ord ällande hos andra makter, hvarmed han upprättåller ordning och rättvisa åt medborgarne. Inen konung har ännu satt sitt namn under en lag, om tager bort hans arm6 utan att gifva honom ågot annat ugligt i stället. — Det vore för att åpeka de stora lindringar, som krigsministerns ya förslag eäbjuder, som talaren yttrat sig. Kyrkoherden Hagberg talade varmt för krigsinisterns nya förslag. Hr Edström påpekade, att en soldat nu i meleltal kostar rotebållarne 200 rår årligen, och att oldaten efter det nya förslaget skulle lönas med 00 rår. Lindringen voro alltså tydlig och förlaget förtjent af allmänt och odeladt gillande. Frih. Leijonhielm menade, att om man före log en person att taga lifvet af sig, skulle man, ned rätta, anses för toki Här je, att med!