Aftonbladet – 12 september 1871, sida 2

pr MUM VT BARDIS RRESTAVAT BBS SJMM VT konungen följande Prontal: Gode Herrar och Svenske Män! Det länge erkända behofvet af våra försvarskrafters förstärkande har, ehuru föremål för flera riksdagars behandling, äpnu icke blifvit afhulpet. För ett af ålder fritt folk, som högt skattar sin sjelfständighet, finnas få angelägenheter, som med denna täfla i vigt. Väl ligga folks och länders öden i den Allsmäktiges hand och tryggast är det land, der sann gudsfruktan bor. Men likasom ingen seger vinnes utan kamp, så bevarar ej heller ett folk sin sjelfständighet, der den ej med kärlek och offervillighet vårdas. I likgiltighetens ro fostras icke den kraft, som består i pröfningens tid. Med den rätt Grundlagen Mig tillerkänner, har Jag särskildt för denna vigtiga angelägenhet nu påfordrat Edert sammanträdande, hvarigenom möjlighet beredes att redan under nästa år begynna genomförandet af den nya ordningen. Ett år kan i ett folks historia betyda oändligen mycket; och betänkligt är att till en osäker morgondag uppskjuta hvad som redan i dag kan göras. I de förslag till försvarsväsendets ordnande Jag vid detta tillfälle, enligt Grundlagens bud, låter till Eder öfverlemna, äro intagne föreskrifter, afsedda att inom: den, hufvudsakligen på indelningsverkets gamla grund hvilande stamtruppen utveckla en ökad befälsduglighet. Isammanhang härmed äro i afseende å rotehållet och rusthållsinrättningen sådana bestämmelser föreslagna, hvilka af sakens egen natur och billigheten kunna synas påkallade. De anmärkningar, som i dessa hänseenden gjordes mot de vid scnaste riksdagen framlagda förslagen, torde derigenom äfven hafva förfaly. Förlitande mig på Eder uögsionade uppfattning af hvad fäderneslandets vil kräfver, hoppas Jag, ait den tid I nu kommen att egna åt detta, för Eder förut ingalunda främmande ärende, skall genom detsammas bringande till en slutlig lösning, långt ifrån att vara förspilld, medföra åt en hvar af Eder tillfredsställelsen af uppfyllda pligter, åt fäderneslandet lycka och trygghet. Det urtima Riksmötet förklaras härmed af Mig öppnadt; och förblifver Jag med all Kongl. Nåd och ynnest Eder, Gode Herrar och Svenske Män, städse välbevågen. Derefter framträdde båda kamrarnes talmän inför tronen och höllo å de reson. kamrarnes vägnar helsningstel till konangen. Förste kammarens talman, landshöfdingen grefve Lagerbjelke, uttalade sig på följande sätt: Stormäkligste allernådigste konung ! Med -käoslor sf sann tillgifvenhet anhåller Första kammaren att inför Eders K. M:t få frambära uttrycken af sin underdåniga vördnad, Då riksdagen nu för första gången, efter antagandet af den nya riksdagsordningen, samlas till urtima möte, blir vigteu af detta möte dubbelt betydelsefull säsom afseende lösningen af en fråga, som borör grondan för fäderneslandets yttre obarneade och frihet, på samma gång den fordrar nya ansträvgningar sf landets alla sönar. Att en sådan fråga, då den aftidsbändelsernas påträngande makt först väcktes, sktutl; framkalla skilda meningara strider angående sättet för! dess lögrniog är lika natoriigt, som det är obestridligt, att den anda, som från tordormima lifvat Sveriges fria folk, viasi sig fortracsode lefva genom dea enstämmighet, hvarmed det stora målet, fäd-rveslandets försvar, af alla önskas och eftersträfvas. Denna anda är ock en säker borgen, att hvad den önskar och ettersträfvar äfven skall uppnås. och att. den föregåenda striden skall stuta, icke med splittrade meniogar, utan med det bästas seger, grundad på fuliständig utredning och allmän insigt. Att söka härtill, efter bästa förmåga, bidrags har Första kammaren alltid sösett för en fosterländsk pligt och en sann: Ära.