Aftonbladet – 11 september 1871, sida 3

Den förflutna veckan afgjorde det skånska kriget helt och hållet till svenskaraes tördel. Mas bar såle o8 ingenting mer att frakta. Man har tföröfrigt aldrig haft något avt frukta och kan alurig koma att få något. Hvem skuile vilja på foilt allvar anfalla värt lilla beskedliga land, som aldrig gjort någon nevniska något för när? Det der prat:t om försvarsväsendets ordnands kommer endast från det bokauia kiigspartiev, det hr D-gens Nyhxter sast, och vå är deu sakea klar. Det är ju alldetss tydligt att värt för varsväsendes ordnande nu belt tvärt. sdan da så länge fött vara oordnadt, icke kan betyda något anvuat än att vilja öfvafalla Ryssland, iokräkta Tyskland och törödmjaka heia det öfriga Europa. Under sådana förbällanden är det ocskligen ganska obehagligt att se huru detta fördömda krigsperti tilltagit iantal och siyrka ja närmere riksdagen: nalkas, Skole de många folkmötena i den 8. k. störsvarsfräv gan, hvilken egentligen är alldelsg ingen fraga, icke hsfva uträttat något till allmänra opinionens reglerande? Och iikzväl voro dessa möten så förträffligt arrangerade och icke få talare på dem voro ganska hemma i sin kristendom. Är det verkligen meniaganv att nu gifva oss ett försvar på fullt alivar? Hvad skall Ryssland säga om det? Och Preussen sedan? Nog kuode vi åtmiustone vänta vill dess vi fiage se hura förhållandena gestalta sig i Earopa. Fredsoartisto kan icke an: nat än vinna derpå, att i dat längsta iogentiog görss för försvarts ordnande, Skulio en finds öfverraska oas, hvilket är ailieles otänkbart, då vi icke hafva någon fisuds och allraminst i en tid som denna, då det icse gifves eps skymten af en enda politisk förveckliog i hela Europa, under det alla folk uppstänma fredsbymner oci hvar och en styrelse skyrdar att frivilligt godtgöra förut möjligtvis begångna oförrätter; men, som sagdt, skulle det omöjliga inträffa — man kan ja föreställa sig äfven absurditeter — då... ja då finge vi taga saken kallt. Försvara oss unna vi kansåe icke, men. foga oss i ett oundvikligt öde kauna vi, såsom sanna kristna anstår, icke trowss den uya Öiverheten, ty all öfverhet är af Gadi, utan taga på oss vära bästa kläder och våra gladäste miner,