Aftonbladet – 11 september 1871, sida 2

ut som ett barn, stod på den höga trappan. Hon bas en mörk drägt som var så kort att man helt och höllet såg ett par små tjocksulade läderkärgor; en svart sidenearsmantilj öfver axlarne och en kapuschong öfver hufvudet fulländade drägten. Min mor,, sade grefven. O himlar! Hvilken typ af den gamla adeln! tänkte Ketty. Den gamia frun sprang lätt utföre trappan och öppnade själf veagnsdörren. Ett par de klaraste, skälmaktigasie blå ögon logo nyfiket mot Ketty. Vite, ma belle que je vous embrasse! och enkegrefvipnan sträckte sig på tå för att kyssa sin sonhustru. De gingo uppför trappan och inträdde i en bred korridor, som gick tvärt igenom huset; en glasdörr midt emot ingångsporten ledde t.11 tiädgården. Seså, seså — vi få ej stanna för att se på något nu. Kom till salongen. Jag dör af nyfikenhet stt få se er utan hatt, fortfor den lifliga damen. De gingo uppför en bred stentrappa med underliga, granna balustrader, genom en korridor liknande den i nedre våniogen och komino in i salongen. Ketty kunde ej återhålla ett utrop af förtjusning. Åh! hvilket vackert ruim!. Rummet bry vi oss ej om så länge. Jag vill se på er Ketty tog af hatten och stod rodnande och småleende för att låta sig beskådas. Jag är nöjds, sade enkegrefvinnan. ÅArmand sade ingen osanning denna gång.. Brukar han det? Det göra alla män, så snart de tala till aller om fruntimmer. Dieu! så jag bört dem inför sina hustrur förneka att de fanno