Aftonbladet – 11 september 1871, sida 2

STOCKHOLM den 11 Sept. jt Svenska folkets embed såmias här i dag Il den urtima fiksdag, som regeringen antt nödig, på det de måtte kunna egna en delad uppmärksamhet åt och bringa till utlig lösning den stora och vigtiga frågan m landets försvar, i afseende på hvilken reeriogen uttalat den på en omfattande känedem örå landets ställning och de politiska örhållandena grundade öfvertygelsen, att en amvetsgrann värd om rikets välfärd icke nedgifver nägot dröjsmål med dess slutliga rdnands MT Det skulle i sielfvå Vörket våra en grof örolämpning nidt dem, som mottagit det äroulla kallet att vara svenska folkets rapresantanter, om man förutsatte att de endast notsträfvigt och med ovilja följde den kalelse regeringen under sådana emständighetör j ill dem låtit utgå. Pet syneö temligen vara ganska klart, att en folkrepresentant, som, då landets regering högtidligen inför nationen förklarar en oföriröjlig medverkan från representationens side vara nödvändig för en vigtig frågas lösning, 6nlast tänker på sitt liila omak och gör gällande sitt personliga tygke att det välicke kunde behötvas så stor brådska, ganska skeft uppfattar sin ställning och pligt såsom representant. Vi ha redan uttalat vår förhoppning att när kamrarno väl trädt tillsamman skall den fosterländska frågans stora vigt göra sig gällande gent emot den personliga småsintheten och mot den konstlade animositet, som man på ärcskilliga håll liksom satt en ära i sit Dppblåst och tillika emot alla de individaella ärelystnader och de partispekulationer, som, lemnande ur sigte den möjlighet, som finnes att på ett eller annat sätt bemedla ett resultat, kunna vara böjda att anse frågans hufvuodsakliga vigt och betydelse ligga deri, att den kan framkalla minieterkriser och taburettledigheter, Oaktadt vi sålunda tro oss kanna och böra förotsätta att riksdagens båda kamrar gå till sitt vigtiga vär! med sannt fosterländsk stämning och redlig föresats att ba tid och möda osparda för ävägabringande af ett godt resultat, torde det icke vara alldeles öfverflödigt att erinra en de! represontanter från landsbygden derom, att de på riksdagen äro kallade att representera icke sina kommittenters intressen, utan svenska folket. Det är Sveriges trihet, sjeliständighet och trygghet, som måste vara deras högsta ögonmärke; för sin medverkan till eller sitt motstånd mot åtgärderna till vår nationella framtids betryggande äro de ansvariga, icke iaför dea ena eller andra kommittenten, utsn inför sitt samvete, inför den fosterländsk! sianade och upplysta samtiden och tilläfventyrs äfven inför en icke aflägsen framtid, soa kan komma att ådagalägga, huru nödvändiga åtgärderna voro och huru fåvitskt de handlat som satt sig deremot, Da extraordinära omständigheter, unde hvilka deona riksdag sammanträder, äro egnade att på dess förhandlingar och resulta rikta en större uppmärksamhet än vanlig från andra europeiska makters gida. On någon låter invagga sig i den föreställningen at: likgiltighet från representationers sida fö försvarsverkets ordnarde är synnerligen egna att framkalla en vänlig sinnesstämning ntom lands och att den eknolle tolkas blott som bavi på vår stora tredlighet, så bedrager han sig sanning storliga2. Om sistiidoe riksdags be slut cch förhandlingsr i försvarsfrågan ha Prenssens förnämsta militär i sats, som inledss med orden parturiun montes, nascitur ridiculus mus (berget född en ömälig råtta), yttrat bland avvat följande Hvari man vänder sig intet annat än egen nytta, smäsinne, kortsynthet och bredvid dett högtrafvande fraser samt barnsligt, enfaldig prat... Sveriges vanmakt har nu blifvit bekar för verlden och detta till genom svenskornes eg bemödandes. Skulie nu äfven danna särskild för försvarsfrägans lösning sammankallad riksdag, det Gud förbjude, komma att skil jas åt, uten att något annat resnitat vor uppnådt, än att verlån fioge se en vidri tafla af förbistring, småsinne, egennytta de korttänkthet; — då skulle vårt land deri genom, i stället för sympatiar och välvilj förvärfva sig hela Europas förakt. Men för laktet är icke — trots allt hrad anbängarn laf försvarslösbetssystemet förkanns — nå got synnerligea godt och pålitiigt hyende, p hvilket man tryggt kan hvila sitt hufvad, VIEDSSTEERSOSIO RE Sar otrvidan mallan fäörfattninmaernartint mn