Aftonbladet – 9 september 1871, sida 3

tys ömtäliga sinne blifva såradt, hon skulle fly från bemmet, och han tyckte sig ej kunna uthärda att denna uvga flicka, som var för hozom som en dotter, skulle gå ut i verlden utan beskydd, att förvärlva sitt dagliga bröd. Han visste den bana hon skulle välja, och tänkte med fasa på de frestelser som skulle möta henne pa denna. Just då alla dessa betänkligheter hopade sig som mest, kom detta anbud, som medförde alla tänkbara fördelar, och som på en gång skulle gifva Ketty rang och förmögenhet och sätta henne i de omständigheter som mest passade hennes smak. Visserligen skulle han ej gerna se att en af hans döttrar gifte sig med en katolik; men Ketty var icke hans doter, var icke presbyterian; och med all sin godhet och tolerans, betraktade herr Sinclair dock den episkopala kyrkans anhängare nästan som katoliker. Om Ketty kuode älska herr de Jeogay, skulle det verkligen vara en lycklig lösmng at alla svårigheter. Hon sknile då på en gång få allt hvad hon nu saknade — familj, :ramtil, förmögenhet, rang. Gud förlåte mig om jag gör orätt, då jag önskar dettal utropade han, då hon lemnade honom. Hvar är Ketty?. sade Sinclair, då han ätervände till förmaket. Jag trodde hon var hos er, min far, svirade Bessie. Då teet togs in, skickades Tottie att ropa å Ketty. Utan att öppna dörren svarade Ketty, att hon strax skulle komma ned. Hon bad-de sitt ansigte i kailt vatten, och gick ned i förmaket, med föresats aut visa sig lugn och glad; men i det ögonblick hon såg de välbekanta ansigtena samlade i en glad krets kring bordet, började hon darrs som ett asplöf. Jag är förvisad,, tänkte hon