Aftonbladet – 9 september 1871, sida 3

riogen att dröjsmålet uppstätt genom hans mors frånvaro från Ls Gonesse, och han måste först erhålla hennes samtycke ionan han förklarade sig. Ännu en nationalplägsed, och en prisvärd sådan, Veta de hura fattig jag är? cJag fioner af båda brefven att man ej väntar någon förmögenhet. Huru vet han att jag inte har penningar Hvarföre bemöta ett anbud, som du kuåde vara stolt öfver, med sidan misstänksarshet? Läs fru de Jergays och hennes gons bref, och döm sedan sjelt, i hvad anda de skrifvits. Ketty tog brefven. Måste jag svara genast?, Visst intern, side han ifrigt. Tag dig.betänketid, Ketty, och kon ihag att så linge ljop lofver har du ett hem och en far. I Ketty sprang upp i sitt rum, stängde döryn, kostade sig på sin säng, i ett utbrott af förtviflan, och gret strida tårar. i sHan vill blifva af med mig! snyftsde hon. Hon hade ej märkt huru ömt han yttirado orden: sä länge jag lefver har du ett ibem och en far. i Kettys fram id hade länge tyngt på herr Sinclairs sinne. Han kunde ej undgå att märka den växande osnigheten inom hans familj: Att den stackars flickan hade varit lett trätofrö för alla slägtiogar utom hus, had yiågat honom mycket, men då oenigi heten slatliven tog sin plats vid hins egan I härd, började plågan blifva outhärdelig. I Kundo han hafva gjort sin adopterade dotiter ob-roende, skulle det ouda strax hafva j varit hjelpt. Men han an ig sig ej hvarI ken medan han lefde eller efter sin död, ega jrätt att på något sätt förminska sina döttrars arfvedel. Förr eller sedoare skulle Ket