Aftonbladet – 8 september 1871, sida 2

nom? Stundom. trodde hon sig göra det, Önskade hon återse konom? Denva fråga var ej så lätt att besvara. Till och med i sitt ionerstsa hjertas djup kunde hon ej finna en antydan till svar härpå En dag kom hov till den slutsats att hon ej hade något hjerta och hvad hon behöfde var en sjölafrande bloit. Ja, så var det; det intellektuella lifvet hänförde henne. Hon borde hafva någon stt samtala med, att uttala sina tankar iör; någon som kunde med henne analysera och diskutera alla storartsde ämnen, Stodier voro för henne en tillflykt, en räddniog; konsten var en förhoppning — vida öfver alla jordiska fröjder — det ädlaste sätt att använda sitt lif. Hvarföre sknils omständigheterna binda hennes vingar? May ver icke atort muntrare än Ketty. Hos sysselsatte sig endast med att måla snäckor och sjögräs, som Tottie bragte henne, Miss Taynbee egnade sig helt och hållet ät vitterheteo. Hon trifdes väl och så gjorde harr Sicclsir ock; de voro emellertid de enda som funso sig väl, ty onkel Daniel vantritdes tydligen. Es morgon vid frukostbordet väcktes ett flyktigt intresse, Herr Sinclair erhöll ett bref från den franske grefven; alla visste det genast, ty frausk och engelsk handstil likna avarandra lika Jitet eom andra franska och, epgelska seker. Herr Sinclair läste prefver och kastade det sedan .. ; : vtver bordet till Bossie, Hon läste ? t i in ordoiv vek ihop det och agn de d de tystnad till äterlemnade det under 7 ov ffR far. Retsamma Bessie! VY, nerr Binelsirv var aldrig hemlighetsm!l när det ej behöfdes, utan lade brefvet iramtör Ketty med order: Du och May och miss Tayobee böra verkligen också få litet godt med af dessa välsegda artigheter lika mycket ämnade för er, som för mig.