Aftonbladet – 8 september 1871, sida 2

fun ffånska pressen sysselsätter rig fo:tarande wed Thiers budskap och Dafsures utnämnande till ministerrådet? vicepresident. Hvad budskaret beträffir, yttra de republikanska ticningarne me;a tiilfredsställelse dermed än de konservativa, I den olfciella berättelnen ep ballonaliförsamlingens sarmmanträde den 1 decnes beter det, att budskapet raottogs med enstämmigt bifall, hvarpå ordförandep meddelada, att dokumentet skulle tages till protokollet och förvarss i kammareps arkiv, Tidnirgarnes berättelser lyda nås got anhorläoda, Euligt S.öcle visades högern under uppläsandet en synbar köld. Presidentens löfte att återlemna åt landet obefläckad den dyrbara fallmakt, det anförtrott honom och nationalförsamlingen, framkallade till och med rvågra yttringar ar ogillande. För öfrigt förklarar Journal des Dåbats budskapet för ett dokument, enm är hållet i en så förståndig och ssnsad ton, att det rödvändigt måste viona bifall bos hela landet, ,Ordet republik, säger nämnde tidning, hvilket användes straxt i början, skell utan tvifvel tillfredsställa republikanerna och kan icke oros monarkisterna. De, som mera se rå iooehållet än på formen, torde med plödje ha iskttsgit, att republikens nye president afhåller big från sla granna fraser och programmer, hvika äro lättare att utsöga än att utföra. Hvad Dafanres utnämnande till president i ministerrådet beträffar, tyckas meniogarne vara myCket delade. De radikala tidningarne tadia både hans valoch den titel som gifvits honom. De orlesnistiska dningarne tyckas vara mycket missnöjda d att iczo utrikesministern Remusat utan Dufaure blifvit utsedd till denna värdighet. I anledning af det följdrika beslot af francka nationaltörsamlingen, som gjort Thiers till republikens president, ionebåller Times ör den 4 dennes en ledande artikel!, hvilken med vanlig bitterhet och en god delironicrinrar om, hura föga varaktiga alla styrelser och styrelseforimer visat sig i detta land, mer derjemte betonar, att det rigtigaste för Frankrike är att ordningen upprättbålles, icke hvilken styrelseform — movarkisk eller repulikansk — anteges. I denna artikel yttras bland annat följande: Om, såsom hr Thiers lofvst, regeringen kan ansvara för ordningen, finnes intet skäl hvarföre icke verklig frihet kan komma till full utveckling uuder skydd af den sekernac ordning, som införts genom beslutet förlider torsdag. Må vara, att i föresmliogen icke fianes ett tillräckligt starkt parti till förnån ör någon monarkisk eller republikansk för!attnipg, men der fion: en öfverväldigande mejoritet till stöd för ordnivgsprincipen. Det finnes ett konservativt parti, som stämmer öfverens, om icke i någontivg annat, så åtwinstone i sin afsky för avarki och revolution — ett parti som är ganska mäktigt inom församlingen. Det gifves knappast vågot komraersielt, koappast något industrielt intresse, som icke framför allt känner nödvändigheten af att sörja för den allmänna säkerbeteo. Menniskorna kunna fiava sig gäckade på allt annst, men ordningen är för dem ett lifsvilkor, och hennes sak skall alltid förens omkriog sig det ofantligt öfverväldigande flartalat af dem, som ba någonting i verlden att