Aftonbladet – 8 september 1871, sida 2

nera, utan att allva jda mänga ja-rop, som låtit böra sig, när del. fetällt tillde på den ena eller andre orten same , I cotehållare nu lefvat sig in i den föreg niogen, att de genom att stå på sig, ha ul. Isigt att få denua önskan resliserad, och vil. I dertill kom att ingen var vid godt lynne, ej!., lens sällskaplig. Kettv ciorde långa. ensamma! . hällarne vid de afsatna regemöntona, hvilka I varklig aflösning bli fria från indelviogsverk xedning som helst tsga dem ur denns vilijenda säkra tillgingar för vv COH MMäcita BViGaten, som vid antegangetj art de bet Cke får vara äldre än 25 år, viskorligt kan fredstid taga afsked efter sju års tjensteid och ovilkorligt kan det efter femton år samt under inga förhållanden får tjena längre in till fyllda 45 år, synes tlliålklgt vark jordt, för attundanrödja kommunernas fruktan att få soldatfamiljerna på fattigvården bt ingeende äfeen — rn VUEFAPETN i uvuset hänse nde äfeon aen utsigt, som lemnas ova OCh Väl vitsordade soldater att ernålla vissa mindre befattningar i det allmännas tjonst, der de företrädesvis kvnnå fåra till nytta, bör korna bl at Stor praktisk vigt och beiydelse. Genom hela denna anordning ökas betydligt utsigten till att den indelta stammen skall komma att bestå af kärnfolk, dugliga och pålitliga personer. — Hvad angår mathöllarte Vid de beridna rusthållsrögömnentena, skulle de på samma lt sätt som hittills fullgöra rustningen, med bi-li: bebållande af de dertill anslagna rustnings-la och augmentsräntor och kronotionde, Dejoc skulle dervid i likhet med rotehållarne åraga fördel af de statsansiag, gom, eknile Ifmiså! et till lega och sparpöäning för det indelta man-re skapet. Samma förmån skulle tillfalla rustur en mot uppbärande af rustningsoch augmentsräntor samt anslaget kronstionde skulle årligen erlägga en afzift af 150 rdr, hvilket balopp för de allraflesta högst ansenligt onderstiger beloppet 2! deras rästniigeersättving. Frän ruötböllarnes sida torde också något motstånd icke vara att befara, med undsn-ä t2g för Skåne, der förhållandena i detta hänsaende gestelta sig något annorlunda än i det öfriga landet. ig omptändigiel är denjl succsbsita; gt fortgående lindring af roiering:bördan, som liggor deri, att det högst moderata normalbeloppet blifvit bestämdt i penningar, i et för i naturaprestationer. Det ligger — såsom exe, Do Geer anmärktejS ooder Första kommarons förhandlingar i denna fråga -i natnrön af Kvarfö ihatörs-) preståtioner utgåoida föalonus att after hard stiga. Penningen har sålunda en jemn tendens att falla i värde, och inom ett visst an-!n tal år skall boloppet af rotsringskostnaden för rotehållaren ha i sjelfva verket sjunkitå högst bety usder det ststecs omedalbara dolaktighet i denna kostnad i tamma inån förökar. Mön fedlå under ruvarande förhållanden blefre denna Kkostaad i praktiken så regie rad, att don visst i kunde sägas vars betongande. I det gitna beloppet af 100 rår årliga värdet af bostaden oh ESR a RR AS het knas; på de Posta rotar n soldattorpet mera jord, a0 afsöndrad från roten terua under tider as lopp efteshand up odisd. Genom att i kostnadsbaäkniogen äfven upptaga dat årliga värdet af dörha ford skall den kontettta falla på hvarje Bö hemmåösdel deltager i ett rotehäll, i da allraflesta fail bli så ringa, att den väl kan kallas föga nämnvärd. Skalle åter en sådanlr aflösaing Y indelningeverket, gom icnebörr ett efterskänfandn är dör Eofåipa tillit stånd, så skölle fisseklgen Elatens förlustr derigonem bli mycket stor, men vinsten för! rötsbållerne Inycket risga och problematisk.t Tvister emellan stsmroion och de öfriga ilr rotehåliet deltaganda skulle uppstå om den!g til! soldattorpet anvisade jord; då det ickeiu kunde Iöns8 pådan att utskifta densamma, ld skulle dena i många fall komma att försäljasf och, vid dea stora mängden af Åylika för-l säljningar, för eu ringa penning och khvadlt hvar Och en af da smärre rotehållarne Cå1l finge med af) rofvet från staten blefve il: sjelfva verket den yukligaste obetydlighet,s säkerligen icke uppvägande de kostnader,!. som de i sin mån finge vidkännas, för an-) skaffande af en värfvad stam, som endast! genom längre garnisonering kunds få tillräck-t lig stadga, disciplin och pålitligeet (ntan attli dock i det hänseendat någonsin kunna komma ; att jemföras med den bofasta indelt stammes), eller för att löts samtliga värnepligtige!: undergå så follständigs och tångvarige öfningar i vapvo 8 bruk och i alla delar af fi tjensten, att någon stemtrupp icke betöfdes. Under sådana omständigheter bör man kunna j : antaga, att detta förslag, när det icke gäller : att uttala tomma önskningar och lösligt opi-lt4 igt skärskäda sakerna lt sådana de verkligen äro, skall rönsa ett helt: acnat bemötande från landtmannamsjoriteters! sida, än man skulle kuana vänta, efter de i hastigt mod sfgiina och temligen obetänkta uttalanden, som egt rum. q Vi förbise visserligen icke, att ganska niöngal. af de 106 i Andra kammaren komma. upp, till den urtima ritedasen med stegrad Inst: stt föra ett mycket högt språk och att del, ärna med triumferande hällniog hänvisa pål. in Få ET -— v i bh ; : ; j 1 mankallads tioeller hundratal af rotehållare: den frägan, buruvida de skulle önska att utan; Vi dölja icke heller för oss, att ganska må tilltro oss icke att kunna genom hvilken utg farelse, isynnerhet gom vär stämma näppeligen . torde kunna på til något flertal af dem, ; Men vi räkna deremot på den klokhet och betänksamhet, den förmåga att taga och gifva skäl, som man måste förutsätta hos de från: landsbygden valds representante.na, när dej: kowma bit och mäste ur alla syopunkter, framförallt ur det allmännas, taga saken i allvarligt skärskådande. s De skola lära sig inse, att den kortsjata!: villfarelse icke längne kan fortfara, som vill betrakta såsom nägonting folkligt och demokratiskt sträfvandet att a hända staten dess! darigenom ytterligara betanga den stora mas-: j L försvarsverket ochi! t san af de skattdragande — en kommunism NERD yttersta svårighet man kunde anskaffa or-! dentliga måltider åt ett så stort sällskap, och