Aftonbladet – 8 september 1871, sida 2

BR Rana nt Rn a rna nn v Försvarsfrågans ställning. — 4 TIL. än Det af krigsministern nu utarbetade för-8) slag till förordning angående ändrade bestäm,2! molser i fråga om roteoch rusthällsinrätt-kt ningen vid landtförsvaret, gär så långt i lin-)u! åringar, som det är möjligt med ir? 7 tpgsJb verkets bibehållande. afhielosr alla don klagomål X s an Afhjölper alla de i : vevsr bördans ojomphet och Ovisajti act; SOM Med något anspråk på berättigande IN iåtit höra sig; det medför så stora och vär ö sontliga tördölar för rote. och rusthållare, att st de allmänt skulle omfatta detsamma med det d allra lifligaste erkännande, om de ville sätta sig in i detaljerna af förslagets praktiska tillÅ! lämpning, och om icke ett stort Stal alder s tåtit genom några Yatilinariska rådgifvares? falska fördspeglingar invagga sig i den orim-9 liga föreställningen, att ataten skall kastal bort och skänka efter hela indelningsverket.! När man under hand samspråkat i dettal!t ämne med en och annan bland do framitå-(? ende ledamöteraa af Andra kämmarens Iandt! mannaperti, hat man kunnat erhålla ganska ) godå erkännanden och medgifvanden, hvilka fr dessvärre icke låta öppet förspörja sig hvar-2 ken i kammarens ölverläggningar oller vid s. ! k, folkmöten. Man kan då få höra dem förj: säkra, att de icke göra sig de ringaste tlluj! sioner om att icdelniogsverket skalle efter-Å skänkas, vara sig ofter 15 eller 28 år, utan lt att do ääse hufvudsaken vara att på denna väg och genom att ställa fordricgarne bögtjt kunna utverka väsentliga och praktiskt gagneliga jemkningar och lindringar. De med-i5 gifva också, attindelningsverkote myGket omj! talade börda öfverhhivtid taget icke är sål! särdeles tang, men att den blir förhatlig deriI genom att den är ovias och under årens lopp ! tillväxer samt omfattar en hop till sin natur ! obestämda besvär och dymedelst föranleder j tvister med soldaten och trakasserier från be! 1 fälets sida. g Alla dessa besvär, olågenheter och obehag ! afbjelpas i grund genom krigsministerns för! slag, hvarigenom uppställes ettnormalbelopp ! och en bestämd gräns sättes, hyarutöfvar den ! roteoch rusthållaren åliggande kostnad ickao ! under nägot vilkor må kunna höjas. Roto-! hållaren kan derefter på örot uträkoa värdet af den börda, som i detta hänsöende hvi! lar på bans ford och någoa felräkning här-! atianan Skalle vid käp och arfskifte derefter ! näppeligen kuana komma i fråga. ; Förslaget bestämmer det för hela riket lika )! beloppet af den aflöning, som rotehållaro skall: vara 8 yldig att bestå selåsten, bil 100 rår! mt, de:vid följandg sarina grundsats, som Andra kainmsrens majoritet oafattade, då! den under en öfvergåvgstid af 15 år ville bestämma en lika soldatvakans:gift för hela : riket. Att detta skulle innebära en högstj betydlig lindring är klart, då medolkostnaden för hela riket ar soldats naderbåll uppgår till: omkricg 126 rdr och då staten skolio påtaga sig att tillskjuta det ansenliga belopp, som kunde erfordras utöfver den rotehållaren ålig) gande utgifter. Förhållandena gestslta sig ij detta hänseende olika inom de olika länen. I Stockholms !äa uppgår (med uteletnande af eh medelseloppar Br koektehållet till 155, i Upssta 1äa än 154, Sädermanlands 113, Östergötlands 138, Jönsöpivgs 126, Kro nobergs 133, Kalmar 130, Kristianstads 104. Malmöhus 104, Göteborgs 116, Bltsbörgs 133, Skaraborgs 142, Wermlands 136, Ö :ebro 130, Westmsnlands 140, Kopparherga 134, Geflsdorgs 115, Jamtiands 87, Westerbotiens 94, Norrbottens 63. Men under rådana förbållarden — invänder en ogh äänan — få rotehållarnei de nordliga länen ja en förhöjniog och i de öfriga länen erhålla de färre rotar, hvilkas roteringskostnad något understiger eller jomnt uppgår till 100 rår, ingen lindring. Vi ha till och med satt förslaget uti en korrespondens till ett finskt biad angripas på det häftigaste såsom i hög grad orättvist och obilligt, derföre att det visserligen skulle bereda betydande förmåner åt dem, som hittilis varit tyngst roterade, men deremot icke medföra den allraringaste lindriog för dem, hvilkas roteriog hittills innebnrit en mindre kostnad. Dylika anmärkvingar, gjorda under det första intrycket af krigsmiuistoras förslagn, bero helt enkelt derpå, att man icke haft tid och last att sätta sig in i förslagets detaljer och tänka sig in i dess praktiska konseqvenser. Da ailra nordligaste länens rotehållare och de få öfrige, för hvilka vormalbeloppet 100 rdr skulle kurna innebära någon förböjning, ba gesom den föreslagna förordningens 9 sig öppet lomnadt att qvarstå vid hittillsvarande rättigheter och skyldigheter oförändrade. Men oaktadt de väl minst borde ha aoledning att klaga öfver indeloingsverkets tyngd, erhålla äfven de i sådant fall en ganska väsentlig lindring, derigecom att äfven de vid legning af ny soldat erhålla ersättning derför med 50 rdr, ett belopp, som i de flesta fall öfverstiver den verkliga kostaaden, Detta är en lindring, som till och med klandras at en författare i oSamtiden, hvilken menar att Första kammaren skall vara missnöjd öfver den liveralitet, som i detta fall visats mot de na mindre tungt roterade och öfver de olika slag af rekrytering, som till följd häraf skola komma att ega ram — ett klander, som åter begärligt reproduceras af Degens Nyheter, gom med nöje ser angrepp mot förslaget ur hvilken syopuukt som helst och som för dess undanrödjande är färdig att uwsderstödja hvad som helst, som icke har den aflägsnaste utsigt till framgång, för att oefterrättlighetssystemet må kanna qvarstå och för;svarsfrågan uodanskjatss — in iofiaitom. En högst väsentlig lättnad ligger deri, att staten ötvartager alla kostoader för reparatioIner å soldatens bostad, hvarigenom ock många obehagliga husesyner bortfalla och många itvisiefrön undanrödjas. Genom deu sparpenning staten består samt genom stadgandet,? nerver att komms ifrån det civiliserade samj hället för någon tid. Det biir mycket besvärligt, min fars, in,Ivände Bessie. Vi få bero af årgbåtarne hvad kött och kycklingar angår.. . Vi kunna ju få hafrekakor och fiskmås