Aftonbladet – 8 september 1871, sida 2

sin med alldeles öfverflödig ifver och styrka Jag förstår ej en sådan der öfversvinvelig kärlek, tillade hon vredgad. Bessie inträdde i detsamma med denna glada, vänliga min, som alltid utmärkt henne före grefvens besök. Hvilka goda nyheter medför du? frågade Ketty retsamt. Bessie svarade icke genast, Hon patte sig ned vid eitt eget särskilda arbetsbord, öppnade sin lila sykorg, som dock innehöll alla för fruntimmersarbeten nödiga saker, tog upp en nedfallen maska på ein virkning och sade slatligen : : Det är så trefligt att få vara i fred! May återtog sin pensel och Ketty sin bok och ingen yttrade ett ord innan frukostklockan ringde. Bessio residerade ensam i förmaket denna eftermiddag Men hon vor så viss på mtt lyckligt batva undgått någon 8tor fers, att hon bar sin ens; et med det orubdbliga logon, hvarmed förträffliga menpiskor i slimänhet betrakta sin nästes piöfningar. v Vid frokostbordet förklarade Tottie att bela haset föreföll henne tomt som en graf Hon undiade hvar grefvga jast nu kande vara? Vid middagsbordet gjorde samma usga dam sin far samma fråga, tillika med dena om dei vore troligt att de fisge äterse grefven? Det är ganska möjligt; man träffar ofta samme personer flera gånger i sin lefnad,, lydde det föga tillfredsställande svaret. Under afconens lops anmärkte herr Sinplasir att det nu vore tid att tänka på deras vanliga utflygt till hafskusten. Men hvart 3 tulla de fora? Till Ferry eiler S:t Andrews? Åh! dyraste Dar, låt oss fara till Skyes; ads Ketty. En ypperlig id6t Det skall stärka våra