Aftonbladet – 7 september 1871, sida 2

af hans egna. Då menniskan blir bårdt frestad, saknar hon saldrig förevändningar för att gifva vika ör frestelsen, Ockel Daniel, gick efter frukosten ut att sola sig i dan låpga gröna allda, som på ena sidan begränsados af den afvenbokshäck, som omslöt gräsplanen utsnför biblioteket. Det var der tant Polly fänn honom ped mer än vanligt harmset utseende. Till och med när hon helsade på honom, höll han händerna qvar på Tyggen och nickade knappt. Det är riktigt trefligt här., började den vänliga fru Johnson. Korna gå sä fredligt och beta derborta rå den nyslagna ängen och höet doftar så skönt, och vinden fläktar litet svalt — det är riktigt som ett paradis; men man kan lika litst fördrifva ledsaimheter härifrån, som ormen från det fordoa Eden. Hvad är det för mening med det der pratet? morrade onkel Daniel, Bah, broder, det förstår du väl, det är om grefve de Jargay. Oakel Daniel gick nägra steg hastigt framåt, värde derpå om mot sin systar och sade långsamt, med höjd stämma: Jag har vit litet orolig för henne, men miss Laghton är modig och krattfall. Hon skell ej låta fransmannen ana att det rör henne, antingen han reger eller stannar qvar. Hon skulle helire bita sönder sitt eget bjerta, än låta grefren ge stt hen vunvit det. Nåja, intet är så ondt stt det inte har något godt med sig, och jag tackar Gud att det är miss Ketty, eom är träffad och inte något sf de avdra stackars lammen Hon aforöt sig, säg sig ormkrivg och fnyste ett par gånger; derpå hviskade hon förskräckt: Så sanat jag leiver är inte grefven der bakom häcken. Jag känner igen hans tobak, Jag vill önska att han ej hört 028 — det vore orätt mot ten stackars flickan.