Aftonbladet – 6 september 1871, sida 2

Så snart ban lemnat matsalon, utbrast miss Taynbee: vDen mannen är en verklig gentleman! Eller ock en — humbug!s lydde Kettys bitande svar. Det var ett godt hjerta, som dikterade hans artighet mot mig, fortfor miss Taynbee; han vände sig till den äldsta, den fattigaste, den fulaste, den enda beroende af alla här Af hvad orsak talar ni om er sjelf på detta sätt? sade Ketty harmset; det ät inte sannt; jag är mera beroende än ni; men ni gör det bara för awt upphöja den här personen. Ni är en besynnerlig flicka. Jag froktar att ni ej har något bjerta.o Ketty svarade ej. Fru Johnson tittade ino på förmiddagen och fick höra nyheten. Jag hoppas att ingen af er har fått sitt bjerta krossadtv, sade den goda frun, Vid er ålder tror jag koavppt att jeg skulle vara mycket glad åt att se honom resa. Med ett angenämt sätt kommer mån långt Mitt bjerta är krossadt, tant Polly, om det kan gläda er., sade Tottie. Detärinte narri; jag menar hvad jag säger. Jag bar aldrig sett någon jag tyckt så mycket om Du är för gammel att tala så der, sade Bessie, . Lyd mitt råd, Tottie, och bhlif inte på överblifna kartan, såde fru Johnson. Det ämnar jag visst inte, tant Pölly; och Tottie började sjunga: jag vill ej bli nunna, jag vill ej bli nunna. Och hvad säger miss Ketty om grefvens afresa?, frågade tant Polly förtoligt hviskande; jeg trocde att hon var en liten smula bränd. Det skulle vara ett präktigt parti för benne. : (Foris.)