Aftonbladet – 6 september 1871, sida 2

mig, men ni bör ej bär i landet kyssa fruntimmer på hand. Det är så naturligt, det uttrycker mina känslor af vördnad bättre än att skaka hand, det passar för män; att kyssa en qvinnas hand är tillika en hyllning. Men ni får ej göra det, annat än när ni helsar på äldre damer, som tillika äro förnäma damer; aldrig guvernanter, hvarken gamia eller unga. Såsom regel skall jag lyda, men jag vill göra undantag.. Denna morgon var obeskrifligt lik den företa morgon grefven tillbragte vid Mayfield, Den förtrolighet, som under den mellanliggande tiden vuxit upp, hade nu försvunnit; det blef intet muntert samspråk om hvad man för aftonen skulle företaga. Detta var nu förbi. Herr Sinclair frågade, som han hade frågat fjorton dagar förut, om de Jencsy föredrog en promenadridt, eller om han hade något att uträtta i Edinburgb; och de Jengay svarade, som ban hade svarat då, att han hellre ville följa med damerna. Det skulle roa mig att rida samma väg, som första dagen jag var bär,, sade han till May och Ketty. Den förra smälog och sade: Åh, mycket gerna;, den senare skrattade muntert och sade: Ah, riktigt sentimentalt ! De Jengay behöfde i dag ingen påminnelse att besöka biblioteket; han gick dit så fort frukosten var förbi. Han kände en liflig önskan att få vara allena med sina tankar; han hade ej trott att han skolle komma att :akra Mayfield så mycket som han gjorde. Pp bade ju för längesedan gjort det klart ör sig ätt ömma känslor voro döda och berafta för honom. Men bjartat kan också a sin vinter och blomma upp igen när det lir vär, .