Aftonbladet – 6 september 1871, sida 2

Men det finnes också ytterligare utsigt föry n utvidgsing af fångstfältet i Ishatvet.lgsk 5å berättar den författare i Finmarkposten,!m vars. redogörelse för den första resan på ll tovaja Semlja vi här ofvan atergifvit, attiqg en deti omnämnande konsul Finckenhagen i lamwmersfest genom sina efterforskningar om) q; örhållandena i polartrakterna bade fått kun1; skap om, att vid iskanten längs östra kusten ! fy sf Hvita hafvet samlar sig en mängd ung-k skälar (Kobbe), hvilka i Mars månad liggaly Då igen och badda sig i solskenet. När vä-ln lerlekxen tillåter ätt Eömma till isen, äkalllfj let vara rikt tillfälle till fångst, och förhäl-k andena lära der, ehuru i mindre skala, vara ungefär som vid Jan Mayn?(hvarom närmare längre fram), Isen vid denna dål af Rysslands kust röner likväl icke såsom vid Jan Mayn inverkan sf golfströmmen och bildar derföre vanligen en fast sammanhängande massa, hvars ytterkant är utsatt för det öppa Ishafvets böljeslag, och der behöfvas deriöre lngöare väder och förnämligast vind från land iör att med nytta och utan alltför påtagl g fara att förlora både fartyg och besättning, kunna värme sig och, så att säga, landstiga på isen. Hr Firckenbagen utskickade år 1870 ett par af sina 1shafseåeditioner för att; innan de gingo vidars till ovaja Semijs, försöka ungskälfångsten på denna is vid Rysslands kust. Men ovanligt stormigt vader inträffade med nordåliga vindar och svår sjö, så att man för den gången måste öfvergifvA planen, hvilkeh man; dock anser sig böra vidblifva, åtminstone tiildess man kommer så långt, att man kan beherrska hindren på ett bättre och kraftigare sätt, än man förmår med endast Be: gelfartyg. i Af kanske ännu större betydelse än den direkta fångstvinsten är vid de senaste årens expeditioner till Novaja Semlja deh kunskap, som våra sjöfarånde derigenom ha begynnt. vinna om det Kariska hafvet, så tillvida gom denna kunskap är ett af de väsentligaste vilkoren för, att den länge hysta planen att öppna en regelbunden handelsförbindelce sjö-1 vägen med Ciberiens kuster skall kunna realiseras. I detta afseende kan man sägas ha kommit halfväga, nemligen nära upp till den 8 k. Hvits ön rakt utanför den samojediska hbalfön. — Härifrån återstår det nh et gå söder at in i floderna Öbs och Jenisscis bögter. Man vet redsn från en del af de föngstexpeditioner, som nnäs någtå af de senaste åren ha beklat på det Kariska haf-; vet, att isförballandena under den bästa sommartiden icks ha lagt något hinder i vägen att tränga tram längre mot öster än på höjden af Hvita ön. Farvettnet har varit 5ppet och fritt för is, se långt ögat har kun nat nå. Nu gäller det, som segdt, att tränga in i de två bugterna, der navigationsörhållandena äro nörtan alideles okända; och för! att lyckas bärk erfordras Uncersökningsresor mel ängtartyg. Den ryske köpmannen Sidoroff har redan för flera år sedan framkastat planer till en sådan handelsiörbindelse, men resultaten af hans verksamhet i denna riktniog ha änna icke biifvit synliga. Jag anmärkte här ofvan, att dessa norska fångstexpeditioner icke beller sakna sitt intresse för vetenskapen, någöt, soil isynnerhet gäller de bear: to årens resor på Novajs Semlja, under hvilka de norska fartygsbeiälhafvarne med en skicklighet och ibärdighet, som icke nog kunna berörmas, oär man komtber ihåg, att de samtidigt ha måst hålte sin öppmärksamhet riktad på sitt hu vodsyftemål, Ishafsfångsten, ba verkställt serier af vetenskapliga och npantiska observationer, hvilka bland annat ha satt den bekante geografen doktor Petermann i Gotha i ständ att utarbeta nya och i hög grad förbättrade kartor öfver dessa trakter, Isynnerhet innehålla dessa kartor ett geogrefiskt beriktigande af stor: intresse; Novaja Semljas utssende på nordöstra sidan är nemligen icke litet olikt hvad de äldre ryska kartorna atvisa. För denna rättelss bar man att tacks skepparen Johanneseb, som på sin tillbakaresa år 1870 seglada norr om ön och således är den förste, som kriugsegiat Novaja Semlja. Denna segling är så mycket märkligare detigenom, att den försiggick ända till 79 graden östlig längd och på 76 och 77 graders bredd på ett alldeles isfritt farvatten, der icke heller luftens utseende antydde nägon is mot öster och norr. Såsom bevis på, att män, hvilkas meviog man kan tillägga vigt, lofva sg ännu rikare vetenskapliga resultat af våra Ishafsfåpgares färder på dessa farvatten, vill jag aniöra följande yttranden i ett privatbref af den 13 Febr. I871 från den nyssnämnade doktor Petermann till en norsk vetenskapsman: Med de tilltapene och utmärkte, tälrika sorska sjömännen behöfs i min tanke ingen statsex edition, för att andersöka och öppna sträckan mellan Spetsbergen othNovsja Semlje, sedan de utfört så utmärkta saker på det Kariska hafvet och vid Novaja Semlja. Jag är övertygad, ett man från östra Spetsbergen lika lätt kan komma till det s. k. Gillis land som från vestra Spetsbergen till östra Spetsbergen, Säkerligen kan också der god fångst göras, och det vore mycket önskligt. att många af edra dogtiga sjömän reste dit i sommar. I samband härmed kan det måhända för svenska läsare vara a! intresso att se, hvad adjunkten K. Petersen yttrar i sin ofvannvämnda uppsats. nemligen stt det intresse, som väckts hos våra ishafsfarare att samla och meddela de på dessa färder gjorda iakttsge.serna, från första början kanske är att tijlskritva de svenska vetenskanliga expeditionerna till Spetsbergen, med hvilkas deltegåre de norska ishafsfarsrne ständigt kommo i beröring., likasom han på annat stä!le säger, att den uppgift — färderna på och uvadersökajngen I af de arktiska trakterna — hvilken närmast kan anges vara vårt folk anvisad att lösa, bör! det sannerligen icke skjata ifrån sig; det sverska folket, som på de ecnaste ären gjort så stora ansträngningar just i denna riktning,! har säkerligen i detta afseende utgått från en riktig uppskattning af förhållandet. Det kan: väl också — tillägger han — anses för gif. mig man ni här oi här 3 landat kvgca fran I