Aftonbladet – 5 september 1871, sida 2

Vid första underrättelsen om att franska nationalförsamlingen med stor pluralitet beslutit förlängandet af Thiers? fullmakt såsom verkställande maktens chef, kunde man icke annat än tro att striden melian partierna inom denna församling åtminstone för en tid blifvit bilagd och att republiken blifvit betryggad, ty på senaste tiden har Thiers hufvädsakligen stödt sig på venstern och venstra centern, men deremot häftigt bekämpats af högern, för hvars monarkiska restaurationsplaner han stätt i vägen. De senast ingångna underrättelserna visa likväl, att situa: tionon nu icke blitvit synnerligen förbättrad och att striden ingalunda är bilagd utan blott inträdt i ett nytt stadium, Såsom vi i går omnämnde har i rotiveringen af det af församlingen fattade beslutet inryckts en förklaring hvarigenom denna församling tillerkänner sig rätt att gifva Frankrike en konstitution, en förklaring hvilken inom det republikanska partiet väckt den största förbittring och af detta parti betraktas nära nog som en statskupp. Derepublikanska organerna inom pressen uttala alla sitt lifliga boklagande af det fattade böslatet och tadla häftigt regeringen som gifvit sitt bifall till ifrågavarande klausul. De frukta nemligen att högern skall begagna sig af den konstituerande makten för att i händelse af Thiers död eller något annat möjligen inträffande tilltälle genomdrifva en monarkisk restauration. De konservativa och monarkiska tidningarne jubla deremot öfver det som skett. Såsom ett slående bevis på denna skarpa meningsskiljaktighet inom pressen vilja vi anföra ett par yttranden i denna fråga ur de senast hitkomna numren af Journal des Debats, högra centerns, (orleanisternes) organ, och Sidcle, vensterns organ. Den förstnämnda tidningen yttrar den 31 Augusti: Resultatet af gårdagens session är afgörande. Denna majoritet, hvilkens existens den yttersta venstern envisas att förneka för att ha en förevändning att yrka församlingens upplösning, har visat, att hon tvärtom kunde förena dubbelt så många röster som minoriteten. Hon är på samma gång stark och försonlig, orubbligt konservativ och beslutsamt liberal. Hon har åter en gång bevisat, icke endast att hon existerar, utan äfven att hon besjälas af en klok, politisk och hofsam ande. De goda medborgarne, de män som sätta landets behof, ordningens och frihetens intressen ötver kotteriandans småsinnade iagifvelser, skola med mera förtroende än någonsin sluta sig tillsammans omkring denna församling, som har den sällsynta förtjensten att vara fransk i första rummet och blott i andra rummet republikansk eller monarkisk. Sidele yttrar bland annat: Nej, landet har icke velat, att depna kammare, vald i en handvändning, på åtta dagar, under Preussens påtryckniog och på sätt och is på dess order, utan möjlighet till någon föregående rådplägning, under utländingens kanoner, ekulie kunna komma att en vacker dag reglera den konstitutionella ordning, i hvilken det hädanefter skall röra sig. Och åfven om landet velat detta, hade det icke kunnat det, emedan det saknade tid att diskutera och med lugn undersöka afsigter, ider och personer. Afven ur denna synponkt borde församlingen, till och med om on ansåg sig i laglig ordning ega konstituerande makt, icke begagna sig af densamma förr än hon i den allmänna rösträtten hemtat ny styrka och aftvått de fläckar, som vidlåddse hennes ursprung. Frankrikes politiska författning, hvilken hon än må bli, monarkisk eller republikansk, kan icke utgå från en ifrågasatt, ofullständig eller bristfällig myndighet. För att kunna blifva varaktig måste denna författning blifva ett verk af speciella fullmäktige, som valts af folket efter en föregående och speciel rådplägning och som derigenom eger rätt att fuilständigt föra nationens talan och kan formulera till definitiva institutioner det allmänna förnuftets utsagor.? Ett telegram, som Berlingske Tidende har mottagit från Versailles, meddelar, att utrymningen af fästena kring Paris samt deartementen Seine, Oise m, fl. skall taga sin örjan nästa torsdag, sedan finansministern Pouyer-Quertier af ansedda bankirer mottagit vexlar till ett belopp af 250 mill. francs, hvilka blifvit utfärdade i en med furst Bismarcks fordringar öfverensstämmande form. Furst Bismarcks företa vilkor lär, enligt National Zeitung, ba varit att vexlarne skulle vara ställda på kortare förfallotid än 1872 FOSS KREIS