Aftonbladet – 5 september 1871, sida 2

RU RR KX K KX X — ne kunde ej begripa hvad det skulle blifva af henne. Hon var mycket stolt och förbehållsam, och undvek hvarje förtroligare närmande. Till och med den engelska presten kunde ej aflocka henne något annat meddelande än det att hon väntade på bref. Miss Leighton blef snart föremål för allmän uppmärksamhet. Vi.tala och skrifva mycket om menbniskoslägtets sjelfviskhet, egennytta och småaktighet, men hvem bland oss har icke exempel på välgörenhet, oegennytta och deltagande att framdraga? Många hjertan i Interlaken veknade vid åsynen af den öfvergifna taderoch moderlösa flickan, men ingen intresserade sig så för henne, som familjen Sinclair. En afton gick hr Sinclair, som vanligt, ensam vid sjöstranden. Han tyckte om denna ensliga aftonpromensd och försummade den nästan aldrig. Det var en mild Augustiafton, just lik denna, på hvilken Ketty sitter vid sitt fönster och tänker på flydda tider — en sakta fläkt hviskar bland löfven, en massa stjernor, bland hvilka en öfverstrålar alla de andra, med ett Jjas som oroar, stör oss, likt den bestämda blicken ur ett strålande öga, hvars mening vi ej kunne fatta. Hr Sinclair, som det var hans vana, när ban var ensam ute, upprepade högt några favoritpoemer, då han hastigt fann sig ansigte mot ansigte med ett ungt, svartklädt fruntimmer, som han genast igenkände vara miss Leighton. Han helsade och gick förbi. Men han vände sig om och såg efter henne, och märkte att hon hade satt sig vid stranden och så nära vattnet, att hennes fötter nästan vidrörde det. En bastig ingifvelse förmådde honom att vända om. Förlåt att jag tilltalar er — nej blif inte rädd, sade han vänligt; men det är alltför sent för er att vara ute nu.