jRBeseäfveatyr. Norrköpings Tidoingars krönikeskrifvare omtalar följande händejser, som visar huvu angeläget det är i I närvarande tid att vid resor i utlandet ha I sitt pass i bästa möjliga ordniog. Kröriköiren skrifver: En af vår stads framstående fabrikanter var i börjaa af månaden stadd på resa från Paris till Tyskland och måste till följd deraf passera belgiska gränsen. Han hade under vägen knutit bekantskap med några reskamrater, och förhållandet dem emellan var det bästa; men tänken er de sistnämndes förvåning, då vid första stationen å belgiskt område tvenne ordningens upprättbållare lade embargo på vår landsman, troende honom mähända vara en af Pariserkommunens hisklige chefer. Parlamenterande hjelpte ej, passet var ej klart, påstodo myndigheterna. Han bad då, att under eskort få resa till Bräössel (der prins Öscar era sig för tillfället uppehöll sig) för att klarera sig inför svenska beskickningen; — förgäfves, han måste förblifva der han var. Han erbjöd sig då att bekosta tvenne konstaplars resa, om det tilläts dem att medfölja honom genom Belgien och riktigt efterse att han komme in på kungligt prougaiskt område; — återigen förgäf ves, och vår abrikant beredde sig just att filosofiskt underkasta sig sitt öde, då de klyftiga myndigheterna ändtligen hade fått klara för sig do oklara punkterna i passet och lät honom passera. — En annan Norrköpingsbo, en ung man som en längre tid vistats i Marseille, återvände nyligen till hemmet. I Köln måtte de tyska myndigheterna funnit hans papper oklara, hvadan de arresterade honom och fråntogo honom tillika en medhafd bössa. Slutligen blef han fri genom någon svensks bemedling, men en af hans koffertar — var och förblef borta, och anmärkningen derom upptogs mycket illa.