Aftonbladet – 4 september 1871, sida 2

MADAME ARMAND. Berättelse af mrs Jenkins. Öfversättning från engelskan af Mathilda Langlet. En af deras egna författare påstår dem vara en lycklig förening af apan och tigern, sade Ketty. Så ni alla falla öfver den här stackars grefven! utropade Tottie; jag kan bli riktigt ursinnig! Jag begriper er inte, flickor, upprepade fra Johuson. Annorlunda voro flickorna i min ungdom.s Friade de sjelfva? frågade Ketty och säg oskyldiz ut. Nej, min lilla vän, men de funno inte ett nöje i att hindra andra från att fria till dem. Det är ett evigt ämne till undran för alla som känna oss, att ni alla tre sitta här hemma på öfverbliina kartan. Denna anmärkning kan endast gälla mign, sade miss Taynbee. Kors, ja, fröken, jag kan nog tro att ni ångrar mänga kowgar som ni gifvit bort; skörheter, mina uoga damer, blifva ofta öiver.s Ketty smålog föraktligt. Om det är något jag afskyr, så är det detta tal att qvinnun ej är skapad för någut ann t i verlden n äktenskapet, sade hon. Na, hvad skulie hon eljest vara skapad för, om jag får fråga?, sade fru Johnson. Nej, det är rysligt! utbrast Ketty. May, kom, så skola vi spela en duett. De hade knasppt begynnt, förrän de Jengay kom in. Ketty spelade med stor talang, och ) Sv ÅA: B. JA 197—201 och 203.