Aftonbladet – 4 september 1871, sida 2

jannat än fattigdom, jomförd med den Ii hkences man haft. Hou väl Ketty mind alla denna stackars moders klagovisor öfve det förflatna, hennes oro för detterns fia tid! Huro de hade vandrat från stad till sta på Kontiventen, för att söka billighet oc öfverflöd! Hennes mors förtviflan ötver älsk lingens brist på skönhet djöd åter i henne öra. Du måste resa till Indien, min flicka; sade fru Leigthon; du kan aldrig annorstä des få en man, du olyckliga barn. Och, Kett; glöm aldrig din stackars moders ord — va hellre ogift, än gilt dig med en man uta förmögeabet, Se bara hvad följden blifvit s att jag litat på en mans inkomst, som be rodde på hans lif. Då Ketty var sexton år, bodde hon oc hecnes mor i Bourges, och fru Leighton, son icke Jed af samvetsskrupler, skickade Ketty i skola i ett kloster. Sänglöraren, com va stolt öfver sin elev, föresiog att hon skull sjunga Agnus Dei i en 10essa, som bal komponerat till biskopers förestående besök Ett litet tvifvel, buruvida detta skulle gå an då miss Leighton var protestant, uppstoc visserligen, men den ära och fördel kiosterskolan skulle hafva af att sängen väl utfördes, besegrade fru abedissans betänkligheter Under en hel månad härefter talade mar i hela Bourges ej om apnat än Kettys röst, och depna beundran ledde fru Leightons tankar i en annan riktning. Älskade barn,, sade denna svaga, men ilskande moder, om du ej är vacker, så bar ia i stället en röst som en engel. Huvilket appeeende du har väckt! Aila de förnäma lämerna hatva kompliaenterat mig; och bedt im äran af min bekantskap. Jag skal! säga ig något, Ketty, du skall gå till teatern; RÅ TE va Ma Vr