Aftonbladet – 4 september 1871, sida 2

min herre. Jag kan aldrig gå in på att de är bra att läsa sådant der. Till exempe den der — hvad är det ban heter nu igen — en karl som skuffar en annen ut ur sit hus — David — nej — Daniel? Jag berät tade bistorien för min man och han sade at jag kunde användt min tid bättre än att läs sådent der skräp. Och sedan att titta ge nom nyckelhålet på en flicka, som läser si aftonbön: man kan just bli rädd för att res: i Frankrike. Jag fruktar att era studier, min fra, ut: släckt hvarje törboppning på att ni skull kunna tycka om Frankrike och fransmänren. Jag är inte så säker på det, svarade frt Johnson, lade hofvudet på sned och försökte att se kokeit ut, hvilket naturligtvis mise lyckades, Derpå stego flickorna upp för att.taga godnatt; de kysste familje:adern och skakade vänligt hand med främlingen. Denna afton sammanträffade ej de unga flickorna för att förtroligt språka: de gingo hvar och en till sig. Ketty satt länge vid det öppna fönstret; hennes blickar fästader på himmelen, men hennes torkar gingo icke så högt, fastän en klar stråle från den mest lysande af planeterna skimrade över hennes panna Minnet förde Ketty tillbaka fem, sex år i tiden. Vi hafva alla tider af glömska af det förflatna — tider då detta synes utplånadt. Men mivnet har sitt gamla skräprum, dit ailt som ej begagnas, stoppas in, och en eller annen deg, frivilligt eller ofrivilligt, gå vi dit in, Ketty gjorde det ofrivilligt. Hona tänkte på sin barndom, som hon tillbragte i all den prakt och glans, hvarmcd en hög embetsman Indien kan omgifva sig. Derefter kom henAr ART ee Vär UgtaeeR