Aftonbladet – 2 september 1871, sida 3

Fosterländska sånger af Magnus Elmblad. I (Stockholm, 1871. A, L Norman.) ; Det skulle kanske kunna synas öfverflödig gt att taga befattnin ng med eo företeelse sådan som dessa sänger. — Den tillförsigt Ihvarmed de uppträda, föranlåter oss enielilertid att i korthet ut fattarea önskar att de: någon bistoriska ui pdorvisninger. för denra id6 i eropar hen sig på Grundtvig, ivug m. fl. för ett ingifva ännu mera r ba sig hafva som källor sina omogna rimmade utgjutelser begagat våra förnämsta bistoris i ten. Fian har dessutom ansett lämpligt att för afsjungningen af dessa sånger rekommendera åcsk af Bellmans meleiier samt våra mest bekanta folkvisor, och ban tilläg: Röner företaget vppmuntran, är det läsgarens afsist att tili ett m vande andra hä äfven m: enordnade med hänsyn tili singundervisnirgen i skolan. Slutligea meddelas, att stycken af denna dikteykel förut varit synliga i tidskriften Förr och Nu. Tess värre äro poemerna icke så korta, att vi kunna aftrycka något i sin helhet, men en provera ur ettstycke kalladt Drottning Filippa, (melodi: Kristallen den fina) torde jerute ett par andra smärre utdrag böra anföras. Det heter här: Förkrossadt af smärta, Der suckar ett hjerta Ur djupet of skymmande cell: Med brinnande blickar Till Frälsaren skickar Filippa sin suckan i qväll. Och öfver jordens qval och strider Den bleka månen sorgeligt skrider, Och stjernorna stänka sitt gull Utöfver all verldenes mull, Och drottnicgens blick är af tårar full. I samma obebagliga, gråtmilda genre, med nya qvat och tårar i hvarje vers, fortgår hela detta poem; men vid sndra tillfällen är författaren mera plad och skämtsam, såsom då han på melodien Så lunkom vi så Binär ingora, låter Thorgny lagvan uppträda, och utr den sista versen sålunda: TKR TT BARER SE SETS eIS RE RRD NOTER