Aftonbladet – 31 augusti 1871, sida 2

Ni trifs väl godt i England, vill jag hoppas? Vi äro inte sådana barbarer, som era landsmän tro. Nationer äro alltid orättvisa möt hvarandra, längta alltid att bryta fredsfördragen ? Min tant, fru Johnson af Polwebble, grefve de Jengay, sade Bessie, begagnande sig af första tillfälle för att ordentligt för hvarandra presentera de båda främmande. Bessies afmätta värdighet lade för några minuter band på fru Johnsons liflighet, men snart tog hon betslet mellan tänderna och började skena igen. Apropos af just ingenting som det syntes, men i sjellva verket blott afslutande sin egen tysta tankegång, utbrast hon, vändande sig till grefven: ; Edra unga flickor, har jag hört sägas, hållas alltid instängda ända tilldess de gifta sig; hos oss deremot göra de ungefär allt hvad de vilja, ända tilldess de få en man. För min del kan jag inte afgöra hvilket rön som är det bästa; flickor äro en plåga buru som helst. Och så de här katolikerna och protestanterna sedan — det är mig en gåta alltsammans. Jag tänker de ba rätt på båda sidor, eller hurua? Tant Polly! ropade Tottie. Hvad är den bästa kur för ett brinnande bjerta? Fråga dina systrar derom, min lilla vän.n Kalivattenskur, tant Polly. Förstår ni?o Onkel Daniel, som höll på att skära kall rostbiff, afbröt Tottie med tillsägelse att bjuda tant Polly af fatet. Nej, min lilla vän, ett glas friskt vatten skail jag be om. Friskt vatten, frisk Jnft och godt om båda delarne kurerar alla sjukdomar, till och med kärlek. Fran:männen hafva ingendera, etter hvad jag hört. i (Forts.)