Aftonbladet – 30 augusti 1871, sida 2

tjenstefolket med den gråhåriga Effie, den gamla barppigan, i spetsen. Tottie gaf sin granne en iransk bibel, och visade honom det kapitel hennes far ämnade läsa. VälIoktbelastade vindfläöktar, som kommo genom de öppna fönstren, föreläsarens vackra stämma, det andaktsfulla uttrycket i alla de rärvarandes ansigten — allt detta utgjorde en scen, hvartill de Jenrcsy aldrig förr varit vitne. Han rördes mera deraf än någonsin förr af den högtidligaste ceremoni. Det var något alldeles nytt och mycket intagande. Då bönen var slutad helsade damerna först på sin gäst; Bessie uttryckte en förhoppning, att han sofvit godt. Vid frukosten — en verklig skotsk frukost, som förkl.rade för de Jengay kvsrför Skotland kallåg kakornas land — kunde han bättre döma om utseendet af den fsmilj, i hvars sköte ödet, iskepnad af mrs Patterson, hade kastat honom. Totties tillkännagifvande aftonen förut hade varit förhastadt. De Jengay hade icke blifvit slagen med beundran, hvarken för May eller för någon af de andra unga damerna. Han hade icke kommit bit i afeigt att söka en hustru, och endast i så fallskulle de unga flickorna hafva intresserat honom. I sjeltva verket hyste kan, som de flesta fransmän comme il faut, den grundsrtsen, att aldrig visa ogifta darcer någon uppmärksamhet uten bestämd afeigt att erbjuda sin band. Men han började dock känna omgifoniogens inflytande. Allting behbagade honom och var i öfverersstämmelse med hans smak; till och med deunga flickornss munterhet var mindre högljudd, för att icke stöta honom. Bossie ingaf honom den vördnad han skulle ansett sig böra egaa hennes mor. Hon var så lugn, så artig, hon sade så nätt och jemnt Vi dok 1 dit nvad In Glo Vit, alt Es,