Aftonbladet – 30 augusti 1871, sida 2

STOCKHOLM dem 30 Aug. g lig Sedan det förslag, som regeringen ärnarva framlägga för den urtima riksdagen, nu blif-ta vit bekant ), är det klart, att diskussionen m rörande den stora fosterländska frågan återlto upptages af de pressens organer, som verklisö gen bebjerta denna fråga och önska, att den s måtte erhålla en lösning. Så länge man sakdi nat hvarje antydan om den riktning, i hvil-loc ken regeringens förslag skulle gå, har fot-fa fäste saknats för en diskussion, som befattar m sig med sak och icke inskränker sig till toma hi utgjotelser. De synpunkter, ur hvilka frågan sl i sin allmännelighet kunna betraktas, äro li under de vidlyftiga debatterna inom pressen st och på riksdagen under detta års vårmåna-le der så utförligt utvecklade och belysta, lir att vi ånsett olämpligt att under sommaren k trötta vår publik med ett upprepande af hvad ti i det hänseendet redan blifvit temligen full-b ständigt utveckladt. Nu är, genom förslagets ri offentliggörande, frågan åter ställd så på dag-g ordningen, att den framför alla andra må-o0 ste ädraga sig uppmärksamhet, och bestämd fi utgångspunkt är fifven för de fortsatta sak-!v diskussionerna i detta vigtiga ämne. 8 . Den första fråga, som framställer sig, är!! nu deny hvarföre regeringen för behandlingen af ett förslag, sådant som detta, sammankallat en urtima riksdag och icke i stället nöjt sig med att framlägga detsamma för den i bör-2 jan af nästa år sammanträdande lagtima riksdagen. Något direkt svar på denna fråga h kan naturligtvis krigsministerns under den 228 i denna månad till K. M:t afgifna memorial d icke innehålla, Beslutet om urtima riksdags)? inkallande fattades af K. M:t redan före afslutandet af detta års lagtima riksdag; motiverna för detta beslut finnas utan tvifvel i det statsrädsprotokoll från medio af sistlidne fi Mej månad, der beslutet finnes inrymdt, och n torde äfven komma att från regeringens sidak närmare utvecklas inför de sammauträdandelr kamrarne. — Af ifrågavarande memorial kan 5 man emellertid i någon mån sluta sig till den da uppfattning, som i detta fall gjort sig gäl-la ande inom regeringen. 8 b I g vu 1 Krigsministern har nemligen i sitt memorial lagt vigt på den sällsporda, om en lika djup, som allmän öfvertygelso vitnande enighet, hvarmed begge kamrarne i de väsentliga delarna anvslotit sig till hvad K. M:ts proposition inne öll, s väl i fråga ow värne-o pligtens utsträckniog, som beträffande stor-b leken sf den staratropp, hvilken till det ungad bevärivgamanskarets stöd och ledning bordelt törefionas, och har deraf funnit sig föranlå-o ten att siuta, att hvad K. M:t i det hänse-t ondet föreslsgit såsom grund för vårt för-lr svarsväsen egde stöd i den allmänna menin-s gen. I Anöra kammaren uppställde visser-! ligen en majoritet ett vilkor för sitt godkän-e nande af värnsapligtslagen, men detta vilkor!i antogs icke ar Första kammaren och var aft sådan beskaffenhet, att äfven om det fått!e majoritet för sig i båda kamrarne, K. M:t —f enligt hvad i trontalet den 20 sistlidne Maj!r tillsännagafs — icke skulle kuvnat godkänna ) detsamma. Mer aktgitvande på den all-1 männa mening i landet, som fullkomligt in-t stämmer i samwa trontsls yttrande, att en: samvetsgr nn vård om rikets välfärd ickelt medgitver något dröjsmål med landtförsvarets: slutlig; ordaande,, ansåg sig regeringen för-t modligen böra i den mening, som omfattats: af Första kamwaren och som i sitt resultat! väsentligt närmade sig till den åsigt, som r inom Andra kammaren kring sig förenade en: ansenlig minoritet, och hvilken sålunda i hufvudsak uppbars af ett flertal af representa-f tionens medlenmar, söke en utgångslt punkt för ett. förmedlin sförslag, som kuudel! ega någon utsigt att brioga frågan till en4 slutlig lösning. Å Att upplösa en representation, som ickel blott visat stort tillmötesgående genom bej viljandet af betydande anslag till försvarsl väsendet, utan som ätvea i fråga om huf-! vaddragen af försvarets organisation, nemlil gen värnepligtens utsträckning och stamsyl stemets tillämpning, visade sig stå i full öf: 1 Å t I ! r kr verensstämmelse med regeringen, skulle utan tvifvel varit mindre välbetänkt. Regeringen ansåg det sannolikt såsom sia pligt att med ledning af riksdagens förhandlingar först göra allt hvad som vore möjligt, för att i fråga om divergenspunkterna emelian de båda ksmrarne åstadkomma en sådan förmedling, som kunde ha någon utsigt för sig att åvägabringa ett riksdagens beslut i den stora frågan. 1 Beslutet att detta bemedliagsförslag skulle föreläggas en urtima riksdag beror utan tvifI vel dels på regeringens åsigt om den trän-S gande nödvändigheten af att frågan erbåller? en snar lösning och att man otördröjligen! kan påbörja de organisationer, som ändock kräfva betydlig tid för sitt gsnomförande,t dels af den erfarenhet, som vunnits med aff seende på försvarsfrågans behandling vid några af de senaste riksdagarne och isynnerhet S vid detta års lagtima riksdag. Vid en urd tima riksdag får representationen tillfälle att!? grundligt och uttömmande behandla dennal! sak, utan att distraberas och jägtas af andra d vigtiga frågor. Man bör då bland annat ! kanna vänta, att Andra kammaren i det ut-? skott, som skall behandla ärendet, insätter!t sina sakkunnigaste och inflytelserikaste leda. ? möter, i stället för att ditsända nollor. I Det uti en härvarande tidning framkastade d talet derom, att regeringen skulle egt något? fog till en urtima riksdag för försvarsväsen? dets ordnande, endast för såvidt förvecklinp ) Den invändning, som man sett i en tidning, att ingen kan veta, om krigsministerns förslag i2 detta ämne godkännes af regeringen och kom-1 mer att föreläggas riksdagen, är något löjlig. s Det är temligen klart, att förslaget icke skulle !n blifvit i tryck utdeladt, om icke det blifvit ilq regeringen föredraget och godkändt; men det v Otatenå dannatabkall gm iIinnaohälloe datta end.