Aftonbladet – 29 augusti 1871, sida 2

for Ketty brådskande. Det blir endast värre och värre.n Man hsr träffande anmärkt, Ketty, at vi kuona förflytta oss från den ena polen til den andra, men hvart vi taga vägen, föra v dock vår karakter med oss. Du, mitt stackars barn, skall iogenstädes finna mindre orsak till lidande än hos 088. Jag tror ej heller ett jag annorstäde: skulle vara lyckligare, men jag tror jag skull blifva bättre. Jag blir så elak, dyraste Dar (detta slags smeknamn hade Ketty uppfunni! och tiildelat herr Sinclair). Jag tror ej at onkel Daniel menar så illa, men han är föl mig som en frestare till det onda. Nej; jag måste bort härifrån. Är det möjligt att en gammal mans retlige lynce eller hans partiskhet för May — föl en flicka som älskar dig som en syster — kan vara orsaken till så mycken bitterhet? Inte hans kärlek till May, stackars älsks ling, men hans orättvisa mot mig. De nålstygr han i åratal gifvit mig, ha gjort mig ömtålig och jätt sårad. Likasom ni hos mig uppväcker hvad som är goåt, så väcker han til lif hela min onda natur. Jag kan ej, låta bli att inbilla mig att han har onda ögon. Om jag stannar här skall han brioga olycka ötver mitt hufvud. Men hvad ville du då göra? Hvad kunde du företaga dig., frågade herr Sinclair och såg med oro och deltagande ned på den intagande, lifliga bedjerskas. Jag tänkte försöxa — jag önskar blifva —mamma sade att det vore det bästa för mig om jag —— stammade Ketty utan att våga afsluta meningen, — Hvyad var det din mör önskade, mitt bara? egde herr Sinclair, som trodde at Ketty blive UOrörd af atv tänka på sir mor, NV 2